Nyårstugg

Nyårslöften brukar jag aldrig ge. Inte för att jag är den typen som inte kan hålla dem utan mest för att jag inte brukar komma på nåt bra att lova. Jag är en förhållandevis sund person som motionerar till och från förutom de dagliga promenaderna med Frodo. Jag varken snusar eller röker så nåt sånt kan jag heller inte lova att sluta med. Oftast verkar det vara som att nyårlöftena mest handlar om saker som man ska sluta göra istället för saker man vill börja göra. Men om jag nu kommer till saker som jag vill göra nästa år så blir listan lång.

För min och Frodos del vill vi ju självklart börja tävla i lydnadsklass 1, gå öppenklass i viltspår och sen kanske som grädden på moset få lite fina resultat på utställningar åtminstone 5 st. Det är de stora lite mer synliga önskningarna. Sen hoppas jag även att allmänlydnaden ska fungera bättre och bättre och då tänker jag främst på inkallningen i olika situationer med störning. Jag hoppas på en hund som får mer och mer föremålsintresse och att hans matte skall orka träna detta med honom=) Jag önskar även att Frodos matte skall orka och hinna lägga mycket spår både personspår med föremål i och blodspår=)

För egen del hoppas jag att jag klara av vårterminen med studier utan problem och att jag sen får ett jobb när jag har tagit min MAGISTEREXAMEN!

Nu hoppas jag bara att det fort blir varmare så att jag slipper ägna så mycket tid åt att elda och istället kan vara ute och träna. Eftersom Frodo har alldeles för lite päls för dagar med -20 grader fick vi träna inomhus idag. Jag tränande mest för att han skulle få nåt att tänka på och började det hela med att träna på kommandot SKALL, som vi aldrig tränat på förut. Eller jag kom aldrig så långt till så att jag kunde kommendera skall utan det blev mest små förövningar där Frodo åtminstone boffade lite. Vi får se hur det går med det om jag lyckas eller inte=)

Annars blev jag superglad över apporteringen idag som verkligen fungerade kanon. Frodo kan nu sätta sig ner med apporten i munnen på mitt kommando. Han kan bära den gåendes bredvid mig och han kan ta den framför mig för att sedan gå runt mig och sätta sig i fotpositionen där jag kan säga loss och belöna. Tänk att jag kom så långt med apporteringen...jag som hade allvarliga tankar på att ge upp lydnaden bara för att det verkade så omöjligt med just det. SKAM DEN SOM GER SIG!!!

På familjefronten kan jag också stolt meddela att min lilla son idag på egen hand byggde ett torn bestående av TRE klossar. Jag tror då aldrig att jag har varit så imponerad av nåt så litet förut...han måste ju vara det mest intelligenta barnet åtminstone i min släkt...hahaha=)

2009 har varit ett år som jag aldrig kommer att glömma, jag har fått vara hemma med min son och njutit av långa dagar tillsammans med honom och djuren. 2010 blir en ny fas i livet som jag har stora förväntningar på och det är både med bävan och glädje som jag träder in i det nya året..vi ses där=)

Julen i bilder

Min alldeles egna tomtenisse...

Tomteluvan satt iallafall på så pass länge att den hann fastna på bild till min stora förtjusning!

Farmor är en fena på att sticka och har egenhändigt knåpat ihop den härlig tröjan med mössa till men att ha det på sig inomhus var visst inte så populärt

Sist men inte minst...får jag lov att presentera JULHUNDEN!

Åksjuk?

Bilfärder utmed kusten på Senja...inget för den kräkmagade

Springa...det bästa jag vet!

Det var här vid stranden som Frodo tog initiativet till ripjakt!!!

Inkallningarna har fungerat bättre än vanligt nu när vi har varit borta. Jag tror att kombinationen av nya ställen samt avsaknaden av klövvilt gjorde saken till en piece of cake. Det är klart att vi har haft några små utsvävningar från Frodos sida...den värsta var väl när han på eget bevåg startade en liten ripjakt. Tillsist kom han iallafall på att fågeln flög i luften medan han var på marken utan minsta förmåga att ta sig upp och då avbröt han jakten och sprang till bilen istället.

Frodo tillhör den kategorin av hund som tycker att aktiviteten springa är det bästa som finns!

En liten promenad vid havet är aldrig fel. Det har blåst så otroligt mycket när vi var uppe men just här stack berget ut och det blev lä. Skönt för en sönderfrusen matte och hund=)

Äntligen hemma

Borta bra men hemma bäst och det kunde vi alla känna igår när vi kom hem från vår lilla resa. Egentligen har vi inte varit borta så väldigt länge men det känns som det var månader sen sist vi var hemma. Vi åkte till Norge den 13:e december och kom hem igår kväll så 15 dagar har vi varit borta. Julen firade vi hos min mans föräldrar ute på Senja. För er som inte vet var det är ligger det på en stor ö ungefär mellan Narvik och Tromsö. Det är fantastiskt vackert där uppe men det bästa av allt var iallafall att träffa familjen som vi tyvärr inte kan träffa så ofta på grund av de ca 200 milen som skiljer oss åt.

Väl hemma möttes vi av en övergödd Harry (våran katt) som tyvärr fick fira jul alldeles ensam men uppenbarligen har han inte lidit av det. Både mamma och pappa samt min syster med man har tagit hand om honom så han verkar vara i prima form...om än lite rund men det hör ju julen till=)

Provkörning av pulkan som Aaron fick av N.

Glade Jul

Sitter och får riktig julstæmmning till Sissels underbara toner i Glade Jul. I huset ær det æn så længe bara jag och Aaron som tassar runt. Granen har han redan upptæckte och utforskat i det grundligaste så till den grad att den næstan ramlade. Ja, men julen ær ju barnens høgtid så det ær væl klart att han måste få undersøka den konstiga glittrande konen i vardagsrummet. Førra året var han ju alldeles før liten før att kunna gøra nåt på egen hand.

Frodo ligger førnøjd under tæcket i sængen och væntar på morgonpromenaden. Ute rasar vinden och snøn ramar in hela fjorden som ett vackert julkort. Aaron har fått på sig en vit skjorta och ær alldels førskræckligt søt. Nu ær julen hær. Nu ska jag minnas varfør den firas och tillbringa dagen med familjen.

Till er som jag inte har førmånen att træffa just idag ønskar jag en riktigt God Jul!

Hæstagility!!! Whata F**K

Satt och læste Eva Bodfælts Blogg dær hon hade laggt upp ett klipp på hæstagility...hahaha det ær ju inte klokt. Ta en titt sjælv vet ja- hæstagility

Några tankar om Cesar Millan

Jag har sen barnsben varit intresserad av att træna djur. Først gav jag allt før hæstar och ridning och nu på senare år ær det hundar som gæller. Personligen kænner jag att jag trivs med inlærningsmetoder som ær positiva och som bygger på att beløna hunden nær den gør rætt. Min førsta erfarenhet av hundskola blev inte så positiv. Då var det inte jag sjælv som gick men jag var chauffør åt en deltagare och åskådare. Træningen var dominant och hunden skulla læra sig att veta sin plats och absolut inte komma med några som helst tecken på aggression eller dominans. Om så var fallet skulle detta stævjas till varje pris...gærna genom att bestraffa hunden och om tillfællet så krævde kanske lyfta upp den och skaka lite på den. Nånstans inom mig kændes detta fullstændigt galet. Det ær klart att man måste sæga till sin hund om den inte lyder men det finns ju faktiskt många sætt att gra det på utan att ligga på grænsen till misshandel. Ceasar Millan har på senare år blivit omåttligt populær før sin førmåga att få ordning på problemhundar. Nær jag ser hans program kan jag ibland få tillbaka kænslan från min førsta hundkurs...ocj det kænns inte positivt. Hittade ett klipp på YouTube som handlar om just detta klicka på lænken så får ni se sjælva- Ceasar Millan

Sjælv tror jag att hunden ær en egoistisk varelse som gør det den vinner på och det som den upplever som positivt och behagligt. Att træna sin hund med alltfør bryska metoder kanske inte alls ger det resultatet som man tænker sig. Istællet før att få en hund som gærna kommer till dig før att ni tillsammans som ekipage har ett fint førhållande byggt på førtroende till dig från hundens sida får du en hund som inte ser nån vinning i att gøra som du sæger. Har du tur kanske du kan knæcka hundens psyke totalt så att den blir smått apatisk och gør som du sæger åtminstone så længe den kænner att du har det fysiska øvertaget

Nej vem vill ha en kuvad undersåte nær man kan ha en trofast væn!?

Julbord i førskott før vissa

Gick en promenad i snøstorm idag igen men istællet før att gå alltfør lång svængde vi in till gammelfarfar på en fika. Frodo fick æta korv, smørgås, godis å sækert en massa andra onyttigheter. Nu sitter jag bara och væntar på den analkandes diarren som førmodligen kommer om ett par timmar. Gammelfarfar har iallafall blivit Frodos favorit på nolltid=)

Efter matspektaklet gick jag och Frodo ut till havet och njøt av stormen och vågornas dån med skræckblandad førtjusning. Havet har många sidor att visa upp och jag blir alltid lite rædd før det nær det stormar men inte mer æn att jag ændå måste gå før att se på det...jag kan inte låta bli.

Ovan polcirkeln

Hade tænkt gå ut før att ta lite fina vinterbilder på Frodpodo idag. Nu ær vi i Nord-Norge hos sværfrældrarna och snøn i kombination med den mæktiga naturen hær hade verkligen gjort sig på bild. Men en liten detalj gjorde det hela ganska svårt...det blir ju aldrig så ljust hæruppe att bilderna blir bra...dessutom inleddes dagen med snøstorm vilket ytteligare førsvårade det hela. Jag får återkomma med bilder senare. Resan gick iallafall bra før oss alla før er som var oroliga før det.

På morgonpromenaden gick jag upp till fotbollsplanen hær och sløppte Frodo. Det var skitkul før under snøn låg det is så det var rejælt halt. Nær jag kallade in Frodo kom han och satte sig vid min sida och gled ivæg flera meter och såg allmænt førvånad ut...søtnosen=)

Mentaliteten

Freya och Frodo i febrilt godisletande.

För några dagar sen när min man och Frodo var ute på sista "kvällskissen" hörde de ett larm som tjöt i högan sky. Nyfikna som de är båda två skulle ju självklart saken undersökas närmare och det visade sig att det var ett av förrådshusen till kyrkan som larmade. Det var liksom ingen big deal med ett larm och främlingar sent en kväll åh vad jag älskar det hos min hund=) Jag är aldrig rädd när jag går med honom och han skrämmer heller aldrig upp mig. Något av det värsta som finns är när man går i mörkret med en hund och den börjar boffa och titta in i mörkret som om det vore nåt farligt där...då kan man ju inte låta bli att bli rädd. Som tur är har det nog aldrig hänt att Frodo har gjort så o tack o lov för det (han kanske fattar att det blir slut på kvällspromenaderna om han gör så=)

Har hittat en bra träningskompis iallafall både till mig och Frodo. Freya och hennes matte har tränat tillsammans med oss ett par dagar och det har verkligen varit bra med störningen av en annan hund men främst av en annan människa med GOOOOOODIS i fickan. Det är verkligen svårt för Frodo att slita sig från en möjlig godisbit och Freyas matte gör dessutom egna supersmaskiga levergodisar som gör det hela sju resor svårare för mig att bli intressant men vi har trots detta gjort framsteg så jag är nöjd!

Tränade lite apportering som hastigast inomhus alldeles nyss. Frodo kan numera apportera många olika förmål både från golver och när jag håller i dem. Jag kan lägga ut föremål som han får hämta eller kasta ut dem så han hämtar eller gömma så att han får leta. Han tycker att det är skitkul och svansen går som en kvast där bak när han stormar fram för att hämta föremålet. Det gick så bra idag att jag även tränande vidare på att sitta med apport i munnen och "dra mig baklänges" det gick det med. Jag höll då i apporten och Frodo stog bredvid mig. När han hade tagit den sa jag bara sitt och då satte han sig samtidigt som jag ganska snabbt efter det sa loss och belönade honom. Jag tror inte att hoppet alls är ute för oss och apporteringen i LK1 jag tror att vi kan få till det faktiskt!
Annars är väl lydnadsträningen på lite semester kan man nog säga. Vi kör lite fotgående under promenaderna och så tränar vi på sitt, ligg och stå kommandon när vi går men annars gör vi inget speciellt. Apporteringen har kommit i första hand nu ett tag och det kommer den fortsatt att få göra tills vi klarar det bra även utomhus.

Förövrigt så blir jag bara mer och mer sugen på agility speciellt efter att jag och Frodo inspekterat en tävling av det slaget idag...åååh vad det ser kul ut.

Sankta Lucia på er alla eller vad man säger vid en högtid som denna=)

Lydnadskurs med Inki Sjösten

Idag är jag och Frodo totalt slutkörda efter en hel dag på kurs! Inki jobbar mycket med hundens målbild och med positiv förstärkning. Hon har ett belöningssystem som hon kallar för fyrklövern, där ingår social belöning, jaktleksbelöning, kampleksbelöning och godis. När hunden ska utföra något som jag vill att den ska göra skall hundens egna målbild vara något positivt t.ex när matte har sagt sitt och jag har suttit klart får jag leka med henne och sen kanske jag får en liten godbit. För egen del kämpar vi ju lite med belöningen...hur får jag Frodo att tycka att det är värt att utföra det jag säger. Lösningen för oss är troligtvis att träna på just belöning. Det kanske låter lite konstigt men det är inte så självklart att ha bra sätt att belöna hunden på alltid.

Jag kan inte gå igenom allt vi gjorde idag men det har varit en intressant dag och jag har lärt mig massor som jag måste låta sjunka in lite innan jag kan göra nåt med det=) Ett nytt moment som vi aldrig övat på förut var "rutan", alltså sändande med ställande. Vi gjorde givetvis inget färdigt moment utav det hela utan övningen gick till såhär:

Fyra koner står uppställda i en ruta på 3x3 m. Mitt i rutan sätter man ner en grillpinne. Sen går man in i rutan med hunden säger rutan och sätter en gobit på pinnen. Därefter tar man med sig hunden ut ur rutan går några meter vänder om och säger rutan igen varpå hunden springer till belöningen på pinnen. Detta fungerade såklart kanon på Frodo och han förstod snabbt att det fanns nåt trevligt där i mitten av konerna. Nästa steg är att ta bort gobiten och säga stanna för att sedan ge belöning och på så vis bygger man sedan upp hela momentet.

Nej nu måste jag smälta dagens händelser och vila upp mig lite och se till att träna oftare tillsammans med andra så man kan få lite hjälp av varandra=)

Hundbus

Frodo har nu lärt sig att posera=)

Som utlovat tog jag kameran med mig idag men jag lyckades väl inte direkt få nån kanonbild. Hundarna rörde sig alldeles för fort för att min kamera skulle hänga med men några halvsuddiga bilder blev det iallafall för mig och mycket spring för hundarna!

Skogen ser så trolsk ut i dimman

Freja ser lite olycklig ut...

Gladare blev hon när hon blev jagad av Frodo...

Eller när hon fick jaga Frodo och den där väldigt roliga pinnen...

Sammanfattningsvis kan jaga bara säga att dagens exercis har gjort Frodo väldigt trött och att jag tror att han inte borde ha något somhelst problem att hoppa med en apportbock i munnen. Han hittade nämligen en ganska grov pinne som han sprang runt med på eget initiativ länge och väl. Eftersom terrängen är väldigt kuperad blev det både hopp upp och ner med pinnen i ett fast grepp...så det där med att bära saker kan han iallafall.

Flygbur

Vi insåg snart att buren även kan vara bra till annat än att flyga hundar i!

Igår fixade vi flygburen som ska transportera Frodo upp till Nord-Norge där vi alla ska fira jul tillsammans=) Det blev en VARI Kennel bur i storlek medium som är ganska tight men eftersom flygningen är så kort så kände i att det är bättre med en liten bur än en som är så stor att vi inte ens får in den i bilen. Det fanns nämligen inget mellanting mellan medium och jättestor. Frodo kan iallafall stå upp, vända sig och ligga bekvämt. Han kan ju inte sträcka sig i sin fulla höjd och längd kanske men det blir bra ändå. Han provlåg iallafall buren igår och verkade trivas med den nya supermjuka fluffilten som låg där så det ser lovande ut inför flygningen=) Fixade också en nomesele och hundförarbälte som vi velat ha läääänge. Provade selen igår runt eljjusspåret fast min lilla draghund har nog fått lite för mycket koppelträning på sistone för det var liksom inget ös i draget tyckte jag...det var väl både bra och tråkigt på samma gång.

Nej nu ska vi ut på en hunddejt...ska ta med kameran idag=)

En liten bild så att ni inte tror att vi stänger in sonen på riktigt. Han älskar Barbapappa böcker!

En lekkamrat...ääääntligen!

Det har varit lite tunt med bra kompisar till Frodo. Han gillar ju syrrans småhundar väldigt mycket men det är så lätt att nån av dem skadar sig om de får leka fritt tillsammans. Hursomhelst så har vi nu hittat en lämplig kandidat. Det är en vit herdehunds tik som vi nästan bor granne med faktiskt...kul! Idag släppte vi Frodo och Freja lösa i skogen för att se hur kemin fungerade...och det fungerade kalas. Hon är lite större än Frodo och hänger med förvånansvärt bra i nästan alla hans fintar trots att hon är mer unghund än vad han är. Frodo fick verkligen kämpa för att springa ifrån henne och jag tror nästan att hennes leklust blev lite mycket för honom...han blev trött kan man säga!

Vi ska iallafall träffas på fredag igen och då hoppas jag på lika fint väder som idag för på fredag åker kameran med=)

Regntäcket

Fagra Frodo i regntäcke med plåster på örat...han är verkligen vacker i sin skrud! Såret är nog läkt nu men plåstret får sitta kvar lite extra för säkerhets skull.

Tack o lov för en dag med sol så regntäcket fick stanna hemma. När det regnar så mycket som det gjort på sista tiden blir det ganska ofta täckte på Frodo...mest för att han fryser så mycket annars. Täcket är som ett trollspö...sätter man på det förvandlas min pinscher från ett energiskt tvåårsknippe till en gammal farbror.

Nu längtar jag bara tills imorgon när husse kommer hem och Frodo kommer göra sina vanliga tvåmetershopp-rätt-upp-i-luften-hälsningar och bete sig som en förväxt liten valp. Det är kul att se en hund bli så tokglad! Själv blir jag också glad men jag hälsar oftast lite mer sansat samtidigt som jag försöker hålla lite koll på tok-pinschern.

Längtar också till Inki Sjösten kursen som vi ska på i helgen. Nu har vi inte hunnit träna så värst mycket eftersom jag har varit sjuk men vi får göra så gott vi kan. Jag provade lite linförighet förut idag och Frodo var taggad och tyckte det var kul så det bådar gott iallafall=) Det jag är mest orolig för inför kursen är att jag kommer glömma bort allt jag har tänkt att fråga eller att jag inte kommer på att fråga nåt smart som jag borde fråga om...jajaja det löser sig väl

Lyxigt fast makabert...

Lite makabert känns det dock att det kanske är nån av dessa som jag tuggar på (inte hunden då)...man kanske ändå borde bli vegetarian. Frodo å andra sidan hade nog gärna tagit sig en liten smakbit redan i somras när bilden togs =)

Här sitter jag och tuggar i mig grannens får. Det är en rökt och saftig liten köttbit som jag hämtade på morgonrundan. Jag har köpt den på samma ställe där jag brukar handla ägg. Vanligtvis säljer de inte kött men de fick så många lamm i år och erbjöd mig att få köpa lite kött av dem när de hade slaktats. Får och lamm kött är nog favoriten när det kommer till kött så jag var inte sen att tacka ja. Sen har de en fantastisk djurhållning och känner varenda liten lammunge och tar hand om dem på ett föredömligt sätt...så min lilla rökta lammbit kan jag äta med gott samvete=) Både Aaron och Frodo fick smaka och de var tummen upp även där!

Sen har jag varit och kikat på syrrans kattungar som föddes igår kväll. Det var fyra söta små krabater, en grå, en svart och två röda. Harry har blivit storebror!

Sugen på agility!

Jag blev så oerhört sugen på att börja träna agility när jag såg lite träningsfilmer på en blogg. Det får nog bli så att vi satsar på lydnaden helt tills hösten 2010 men sen måste jag nog gå en agilitykurs för det ser så kul ut. Tror också att det är en aktivitet som kommer passa min lilla Frodo som handen i handsken. Han älskar att springa, hoppa, klättra, balansera när vi är i skogen och tunneln har vi redan kört några gånger vilket han tyckte var kul så det känns som att förutsättnignarna för att vi båda kommer att gilla det finns på plats.

När jag blir frisk kanske vi tjuvstartar med lite slalom för slalompinnar har vi faktiskt här hemma på gården=)

Bästa vänner och barnvakt

Det är mysigt att vara i samma korg...tur att Frodo är så snäll

Någon som tror att han är en hund?

Äntligen lite barnfritt!

Lite vax i örat? Knappast...

Det finns en liten man här hemma som fått dille på att sitta på hunden och katten med för den delen. Tur för mig att djuren är så snälla och orkar med detta tills jag upptäcker det hela och bär bort Aaron. Lillemann tycker också att det är förskräckligt fascinerande med svansar och vill gärna dra lite i dem för att se vad som händer...oftast kommer jag skjuten som ur en kanon ackompanjerat av ett barskt ajjabajja!

Men ibland är det faktiskt djuren som söker upp lilleman för att kela lite...det är så fint att de tycker om varandra!

Dörrkransar och badrocksboogie

Mitt lilla projekt med kransbindningen blev inte så tokigt iallafall!

Gjorde lite juligt och fint på ytterdörrarna idag och kunde stolt som en tupp sätta upp mina två egenhändigt ihopknopade julkransar! Ibland är jag pysslig men det har blivit mindre av den varan sen jag fick hund och sen jag fick barn har pysslandet nästan blivit obefintligt. Sonen tyckte iallafall att det var hur kul som helst att leka med granbarr inomhus så för en stund glömde han bort både feber och snuva vilket jag också gjorde för den delen...man kan ju inte bara sitta och tycka synd om sig själv!

Snart är det jul och sen kommer hundägarens skräck...nyår! Egentligen är det inget fel med nyår det är bara smällarna det är fel på. När vi bodde i Örebro blev Frodo skrämd av några som smällde smällare och det var inte ens i närheten av nyår så vi hade ingen chans att förutse detta. Trist nog blev han skottberörd efter det. Nu har vi tränat och tränat på att han inte ska bli rädd genom att han får lyssna på en skott och fyrverkeri CD härhemma och i påskas låg han lugnt och sov när det brakade loss! Jag tror nog att det ska gå bra även till nyår men bara för att ta det säkra före det osäkra har jag redan börjat sätta på skott CD:n lite nu och då. Sonen tror visst att det är musik och dansar till smällarna...det ser ganska kul ut!

Kan nån bli sötare än dethär?

Knallpulverpistol

Eftersom Frodo är skottberörd vill jag för hans egen skull träna innan det blir aktuellt för start i öppenklass med skottprov. Hörde efter på en leksaksaffär om de hade knallpulverpistoler och hur högt de låter. De har en variant som låter i 125 dB och nu när jag surfat runt lite verkar det som att det räcker som träning. Denna puffra skulle kosta runt 300 kr...

För mitt syfte känns det ju bra att jag kan inhandla denna atteralj så enkelt på en leksaksaffär men jag kan ju knappast tro att det är många som köper knallpulverpistoler med samma syfte som mig och 125 dB är ju högt! Tänkt vad alla små barn kan skada sig....

dB
190 -	Högsta nivån som ljud kan ha i luft
180 -	Kanonskott. Trumhinnan brister
150 -	Gevärsskott. Ljudet är så kort att örat inte hinner uppfatta det som skadligt.
135 -	Högsta uppmätta värde på rockkonsert
125 -	Den s.k. kallade smärtgränsen går vid 125 dB. Nu börjar örat att känna obehag. Men tänk på att volymer långt under 125 dB är skadliga.
120 -	Jetplan startar på ca 100 m avstånd
110 -	Inte ovanlig nivå på diskotek
90 -	Trafikerad gata
85 -	Denna gräns får ej överstigas under en arbetsdag utan att arbetstagaren erbjuds hörselskydd. Ljud som är starkare än 85 dB kan orsaka hörselskador.
80 -	Dammsugare
70 -	Tvättmaskin, hårtork
60 -	Normal samtalton
20 -	Lövsus
0 -	Gränsen för vad ett friskt öra kan uppfatta.

Konsten att aktivera sin hund när man själv är sjuk

Idag gick jag upp i skogen med tanken att stå stilla på en fläck medan Frodo fick springa av sig riktigt ordentligt. Fläcken jag valde att stå på var på ett litet berg med ett litet stup precis nedanför. Däruppe stog jag och kastade ner godis för att se om Frodo skulle hitta på nåt smart sätt att ta sig ned på. Det gick ju stigar både till höger och vänster så han behövde ju inte direkt hoppar rätt ner för det hade nog inte blivit så bra. Tillsist fattade han iallafall vad han skulle göra och klättrade ner för stigen till ett alldeles eget litet hav av korvbitar. Sen när han väl var där nere började jag kasta korv uppe hos mig istället...åh nej...det är ingen hittills som har sagt att jag är elak! Sen fick han hoppa upp på diverse stenar här och där i utbyte mot korv. Det var faktiskt riktigt trevligt och jag blev rentav piggare av att vara ute.

Sen band jag upp Frodo vid ett träd och tränade på att gå ifrån honom in o skogen. Han blir så otroligt pipig när jag gör det och det är irriterande. Jag kan binda honom vi affären och gå in och där är det inga problem men i skogen ylar han när jag går, speciellt om jag lämnar honom i bilen! Tränade att gå några vändor runt honom utan att han började pipa så det var ju positivt.

Nu kommer vi fram till dagens höjdpunkt hittills iallafall: FRODO APPORTERADE APPORTBOCKEN I SKOGEN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Visserligen var det bara från marken till min hand men det är ändå ett genombrott i träningen!

Sen gick jag till ICA och köpte fyra märgben...det borde räcka tills jag blir frisk igen.

Förkyld

Nu har även jag blivit förkyld! Nu blir det nog lite halvtrist för Frodo i ett par dagar...vem orkar träna när man är som en snorcontainer! Jag försökte iallafall att göra några små övningar idag när vi promenerade. Jag gjorde några apporteringsövningar och fick honom faktiskt att ta upp en pinne åt mig så det kändes ju lite upplyftande iallafall.

Ikväll blir det fötterna på vovven eller snarare vovven på mina fötter, en filt, TV och en balja te!

Ensamma

Som vädret var när denna bilden togs...så vill jag hade det NUUUUU!

Åkte iväg till träningen idag men det var bara jag och Frodo där. Antingen hade jag tagit fel på tiden eller så var det ingen som orkade ut i regnrusket. Vår träning blev iallafall oerhört bra ändå och det var skönt att ha heeeeela ridhuset för mig själv.

Vi tränade låååånga inkallningar med fart och sen lekte vi och busade en hel del. Busandet gick bra idag och jag provade flera olika föremål att busa med och nästan alla var roliga...det är inte vanligt för min lilla vovve det! Målet är att han ska tycka att det är så kul att busa så att det kan bli en belöning för honom när vi tränar.

Sen är jag så glad för jag tror att poletten äntligen ramlade ner när det gäller läggande under gång. Av en slump sa jag bara sitt när vi rörde på oss och hundrackarn sätter sig som en blixt. Ojdå, tänkte jag, det där måste jag prova en gång till och samma sak hände igen. Sättande under gång var alltså enklare för min hund än läggande...konstigt! Hursomhelst så gjorde jag den övningen ett par omgångar och sen provade jag bara att säga ligg istället för sitt och då fungerade det!!! Tjohej!!! Nu är det bara att öva vidare och kanske ha sitt övningar som en liten uppvärmning...men å andra sidan kanske det inte alls fungerar nästa gång man vet ju ALDRIG!!!

Apporteringen fungerar jättebra inomhus men inte alls utomhus...eller rättare sagt apporteringen med apportbocken för andra föremål kan han hämta. Jag tränade därför väldigt grundläggande på det idag och nöjde mig med att han bara öppnade munnen och kände lite på apporten. Det var så jag började inomhus och jag tror att det får bli så vi får göra även utomhus. Det känns lite långsamt men å andra sidan har han ju verkligen blivit motiverad inomhus så metoden fungerar iallafall.

Äta bör man annars dör man...

Bordsskicket tar vi vid ett senare tillfälle...

...Det är en rad på refrängen i en sång som jag hörde när jag var liten. Sången fanns på en Asterix och Obelix film och resterande text lyder såhär:

Äta bör man annars dör man
Äta bör man annars dör man
Vräka i sig mat
Tömma alla fat
Äta bör man annars dör man...

Vänder turen nu?

Pixie och Frodo

De senaste dagarna verkar ha varit en nedåtgående spiral på många plan. Träningen har inte fungerat så bra alla gånger, nån avverkar skogen där jag har lagt ett spår, Frodos örons trasslar och vädret känns som det motverkar mig! Men nu är jag ju ändå en tålmodig liten skit så jag har inte tappat modet för det...bara nästan. Idag hade jag iallafall tänkt att prova en ny strategi för inkallningen på promenad. Jag tog med mig en rådjursklöv och det fungerade hur bra som helst. Frodo var så uppmärksam och hade jättekul själv njöt jag av att ha en hund som faktiskt kommer VARJE gång jag ropar. MEN, för det var ett men även denna gång, så kom två älgar mitt under vårat lilla träningspass. Jag såg dem vilket inte Frodo gjorde fast han blev rejält störd av dessa två och sprang iväg med nosen i vädret och var helt okontaktbar. Jag provade en gång att kalla in honommen förstod ganska fort att det var lönslöst att att ens prova...ibland når man ju inte riktigt fram så att säga. Jag vände på klacken och började gå hemåt istället eftersom det brukar fungera bra när inget annat fungerar. Jag såg att Frodo sprang runt som en galen torped i skogen och jag har då aldrig sett en hund springa så fort som han. Mitt i allt detta hade han trots allt nån sorts koll på vart jag var för han rörde sig åt mitt håll men kunde inte släppa den goda och helt färska doften av vilt. Jag ökade takten och ganska snart hörde jag honom komma bakom mig i full galopp. Lite skamset närmade han sig mig och jag kunde kalla in honom. Med kopplet på gick vi sen förbi älgspåren igen men denna gången med sträna förmaningar vid minsta intresse. Just där jag gick har jag inte sett ett enda vilt djur på många år och jag rör mig där i krokarna ganska ofta...otur för mig idag men å andra sidan så är ju inte älgjakten slut ännu..hehehe.

Fick iallafall tilfälle att lägga ett personspår idag. Min sjuka syster fick passa min sjuka son medan jag la två spår. Ett till hennes Pixie och ett till Frodo. Frodos spår blev toksvårt men jag tänkte prova att höja svårighetsgraden för att se om tempot på så vis sjunker lite. Spåret var ganska kort och började i princip med en tre meters raksträcka och sen en vinkel. Efter Första vinkeln fortsatte jag ett par meter för att sedan göra en ruta på ca 1x1 meter där jag gick runt bara för att förvirra honom lite. Efter den lilla rutan vinklade jag spåret som sedan fortsatte i flera vinklar och över ett stenparti. Tre gånger korsade spåret elljusspåret. I spåret hade jag även lagt ut två föremål som jag ville att han skulle hitta. Det första föremålet var våran träningspinne som vi leker "hitta lekar" med samt apporterar med. Det andra föremålet som låg vid spårslutet var hans bästa kamptrasa. Under båda föremålen hade jag lagt en skinkbit av bästa sort!!! Förutom att spåret gick i diverse kringelikrokar hade jag även tänkt på att lägga det med vinden så att han omöjligt skulle kunna känna vittring från spåret...hehehe en riktig liten satmara var jag därute i skogen. =)

Slutsatsen jag kan dra av dagens spårande är att jag definitivt ska fortsätta med personpår och göra dem väldigt svåra för han sänker faktiskt farten då..HURRA!!! Jag är nöjd med hans spårarbete idag och med min tankeverksamhet bakom det hela. Han hittade båda föremålen med men vi måste jobba mer på att han ska markera dem tydligt.

Tack o hej för mig...nu ska jag ta hand om en bajsblöja!!

Tycker om min hund även fast han gillar älgar...

Ett avverkat personspår

Den här dagen blev ingen höjdare på träningsfronten iallafall. Jag hade tänkt mig prova på ett personspår idag för att aktivera Frodo. Spåret la jag under vår första promenad och så var planen att gå det vid nästa promenad. När jag senare kom fram till spårplatsen upptäckte jag till min förskräckelse att min kära svåger hade brötat in där med traktorn och höll på med vad som verkade vara ett anläggande av ett kalhygge. "jag har lagt ett spår här" sa jag..."jag kommer att gå det nu". Jag förstod att det nog var kört för vår del eftersom avverkningn hade skett mitt i spåret. "Är det du som har satt snitslar på träden?" frågade svågern, varpå jag svarade att det var mitt verk. "Jaha jag har huggit ner dom träden...hahaha!", svarade han. Jag tänkte att jag iallafall får plocka ihop resternade snitslar och hämta föremålen som jag lagt i spåren. Frodo tog visserligen upp spåret sista biten men i en fart som var helt och hållet för snabb. Jag ska göra ett nytt försök på personspår så snart jag får tillfälle och då slipper jag förhoppningsvis avverkningssugna svågrar.

Harry har iallafall muntrat uppmig medatt fånga en stor mus som han sen parkerade på trappen...min duktiga lilla kissemiss!

Cissi kom också med goda nyheter. Hon och Goliat har nu godkänt anlagsprov i viltspår! Kul!!!

Dagen började inte så bra...

Nu känns det som att det har regnat i en hel evighet och jag var måttligt road av morgonens promenad. Dessutom märkte jag att Frodo hade slagit upp sitt andra öra halvägs in på promenaden. Det var bara ett litet litet sår men jag blev så trött, orkeslös, arg, förbannad och helt uppgiven när jag såg det. Det känns som att jag har haft plåster på hans öron i en evighet. Snart åker saxen fram och då är det inte för att klippa av plåster utan för att klippa av hans öron. Nej nu ska jag inte vara så drastisk men det är klart att man funderar. Rasen har ju varit kuperad förut och kan uppenbarligen få problem med öronen. Vad som orsakade det hela är troligtvis att han skakade örat mot stryplänken...eller så har Harry varit i farten. Ibland när det leker går det ju ganska hett till. Hursomhelst gick jag hem och plåstrade om min lilla ponke och nu är allt frid och fröjd.

Sen var det dags för vaccinering för mig och Aaron. Igår var jag på plats en halvtimma innan vaccineringen skulle starta men blev ändå utan. Idag åkte jag en och en halv timma innan det skulle starta bara för att mötas av föräldrar som väntat sen klockan elva...ELVA!!! Vaccineringen skulle börja klockan två även idag så där fick jag vackert stå med Aaron på armen i ca 2 h. Jag behöver iallafall ingen extra styrketräning idag=) Vi fick tillsist ett varsitt stick i armen och kunde sen åka hem för att rasta Frodo i regnet.

Om jag gräver riktigt djupt kan jag faktiskt hitta lite positiva saker med denna dagen...faktiskt. Aaron var superduktigt när han tog sprutan, Frodo apporterade superbra inomhus idag, fick besök av systeryster med man och hund och allt detta bidrog till att kvällen blev mycket trevligare än början på dagen.

Har förövrigt bokat in en liten flygresa som hela familjen utom Harry kommer att åka på. Vi ska fira jul i Norge i år så i mitten av december bär det av...nu längtar jag=)

Städhälp, det tackar jag för!

Första inomhusträningen

Frodo undrar om han ska få lukta på den jättesöta tiken...

Idag var vi bara tre ekipage som tränade lydnad men det var riktigt kul och bra trots den lilla skaran. Idag kunde vi verkligen ta ut svängarna och slippa trängas så det var toppen. Frodo gick bra idag och jag hade honom mycket lös. Han kommer på inkallningen med hög fart, fria följet blir bättre och bättre. Ställande och läggande är fortfarande klurigt för honom. Klickern glömde vi hemma idag likaså apportbocken så det fick bli mycket fotgående idag men det gick ju iallafall bra.
Störning fick vi i form av våra träningskompisars oerhört söta tikar. En tollare och en korthårs collie. Frodo blev nog lite förälskad i båda två och verkade ytterst nöjd när vi i fikapausen satte oss mittemellan dessa två...

Troia och Frodo...

Tiden går så fort så fort...

Aaron och Harry är samma årgång och faktiskt nästan lika gamla. För ett år sedan var de ungefär såhär stora:

Harry var liten då fast ändå störst i kullen...nu ser han ut som katten Gustav

Aaron var vääääldigt väldigt liiiiten, här sover han gott o mosters famn.

Spårningsförsök nivå för svårt

Jag och min hetlevrade hund en annan dag utan snö och blöta kläder...

Jag och Cissi hade igår eftermiddag lagt spår till våra hundar. Idag gick vi spåren trots att det faktiskt hade snöat över dem litegrann. Liggtiden för spåren var ca 20 timmar. För Frodos del blev detta alldeles för svårt så han tappade bort sig gång på gång han var dessutom alldeles för hetlevrad och störd av andra spår i skogen så tillsist gav jag upp och vi avbröt innan vi hittade klöven. Det jag lärt mig av dagen är att:

-spåra oftare så han inte blir så het.
- att jag behöver mer snitslar än så länge i spåret så att jag åtminstone vet när han gör rätt.
- spåra när det inte blåser

Goliats spårstart var inge vidare heller. Han ringade och började om, ringade och började om i en väldig fart och vi kom ingenstans. När vi nästan gett upp tog han dock upp spåret igen där jag märkligt nog hade gjort bloduppehåll. Sen spårade han som en klocka i behagligt tempo resten av spåret som gick både i vinklar och över en bäck.

Båda hundarna betedde sig likartat vid spårstarten...verkade allmänt förvirrade och ivriga. Jag kan tänka mig att det var svårt för dem att hålla sig till spåret eftersom det säkerligen hade passerat många djur och lämnat sina dofter där under natten. Sen vet jag inte hur pass mycket snöfallet påverkade dem. I Goliats spår var det knappt nån snö så det borde inte ha försvårat det för honom. Frodo tappade bort sig vid en snöfläck där terrängen var lite mer öppen och snön inte hade hunnit smälta. Idag var det nästintill vindstilla också vilket försvårade det hela för Frodo som annars brukar jobba med vinden när han spårar. Han vänder upp sig mot vinden så han känner vittringen av spåret och jobbar sig sen mot det tills han hittar det. Detta kunde han inte göra idag och det förvirrade honom nog en del. När jag tänker efter så har det faktiskt blåst ganska mycket de senaste gångerna han har spårat så nu vet jag att jag antagligen måste träna mer när det är vindstilla!

En intressant dag var det iallafall ute i spårskogen i synnerhet för mig som förutom att dra lärdom av misslyckandet även ramlade ner i en bäck=)

//Hundnörden

Apportering igen...

En bild från i våras då Frodo hade lite mer hull på kroppen. Lyckligtvis har han börjat lägga på sig lite mer nu och slipper se ut som det benranglet till unghund han varit under ett par månader.=)

Då var det dags att ännu en gång försöka komma på ett sätt som gör att Frodo förstår apporteringen i lydnasklass ett. För tillfället skulle vi inte ha några problem att så småningom starta i klass två. Att hämta apporten till mig är ingar problem. Idag började vi t.o.m på att han skulle gå runt mig och in i utgångställning vilket han också gjorde förutom sittandet. Frodo sätter sig ogärna med apporten i munnen det är därför det är så svårt att lära honom att ta approten när han sitter. JAg började även idag att öva dett separat. Han får ta upp apporten och sen säger jag sitt med förhoppningen att han sätter sig. Detta fungerade en gång idag...wohooo. Nu är det bara att nöta vidare på det så kanske vi kan få till det där tillslut=)

Annars har jag kommit på att det vi behöver öva allra mest på nu är ställande och läggande under gång. Jag hoppas kunna återkomma till detta med lite filmer så fort jag har hittat ett lämpligt offer som kan filma oss.

Läggandet under gång är för tillfället för långsamt och snett och jag behöver dessutom hjälpa till med diverse dubbelkommandon så här har vi en hel del att jobba på.

Ställandet under gång fattar han inte riktigt än och det jag försöker med är att han ska hoppa till med frambenen och verkligen stanna på en gång när jag säger stanna. Jag vill undvika att han ska ta extra steg så därför tycker jag det är bäst om han stannar upp med båda frambenen samtidigt. Här har vi dock en bit kvar innan vi kommit dit men vi tragglar vidare.

Vardagsbekymmer

För ganska längesen hade Frodo ett sår på örat som jag plåstrade om. Det kan ju vara ganska svårt att få det att sitta kvar men denna gången lyckades jag verkligen och plåstret är omöjligt att få bort om man inte vill få med all päls förstås. JAg tror nästan att det har suttit i två veckor! Fast nu på eftermiddagen var det verkligen på väg av och då hjälpte jag det på traven så att Frodo kan se lite stiligare ut...det är han värd.

Vi kämpar på med inkallningen...och jag speciellt får verkligen kämpa. Inkallningen i lydnadsprogrammet går faktiskt ganska bra nu och det är faktiskt ganska sällan det går på tok där. Vardagsinkallningen är det som är svårast. Idag tänkte jag att vi skulle köra ett litet pass och träna på just detta. Promenaden bar av upp i skogen till ett bra och avskärmat ställe där jag känner att jag tryggt kan ha honom lös. Jag kan ha honom lös och gå vid min sida utan att det är några problem. Problemet kommer när han har kommit en bit bort från mig...då blir hörseln högst selektiv!!! Det är väldigt svårt att få till inkallningen när han är på väg bort från mig men vi tragglar vidare. Går det åt skogen sticker jag fort som attan därifrån och tack o lov så ligger det inte i Frodos intresse att springa bort från mig...bara springa runt mig och snosa lite=( När jag går ifrån honom säger jag inget utan nonchalerar honom totalt och det verkar iallafall fungera för jag tycker att det har blivit lite bättre men ojojoj vad vi behöver öva mer. Jag skulle önska att det var som i reklamen "plötsligt händer det" och att jag bara helt plötsligt behöver säga Frodo kom och han kommer som ett skott.

Idag har jag även varit på öppna förskolan till Aaron stora förtjusning. Även jag hade riktigt trevligt. Även om jag alltid har sällskap av min lilla Frodo så är det trevligt med lite tvåbeningar ibland med.

Han fastnade...

Jag har försökt att få Frodo att fastna på film men det är inte så enkelt! Jag har velat visa våra framsteg med apporteringen men VARENDA gång kameran åker fram gör han nåt annat än apportera. Men imorse gjorde han som han ska plus att jag hann med att filma det hela=)

Frodo har lite problem med att plocka upp apporten här men förövrigt så verkar han ju fatta vad som förväntas av honom i nuläget. (Cissi vad tycks...hur ska vi vidare?)

Förövrigt så kom syrran och jag precis in från en promenad. Vi körde nån form av budföring med alla hundar samtidigt vilket var 6 stycken. Frodo tyckte att det var jättekul och sprang som en tok. Det blev ju lite härjigt kankse med så många hundar men de tyckte att det var kul och det var ganska kul att se på spektaklet. De svåraste med det hela var belöningen...hur ger man en korvbit var till 6 pirayor=)

Ja ser det snöar HURRA!

Säsongens första puder har äntligen landat och nu känner jag mig alldels glad och julig innombords. Jag har redan fixat en låtlista på Spotify med julsånger som jag gillar. Där finns allt från gamla godingar med Sissel till nyare och vräkigare varianter med Carola...åååh vad julstämmningen börjar tidigt härhemma i år men det gör inget. Dagen till ära gjordes även en utflykt. Sju hundar och fyra människor gick i snöfallet upp på Trollkarsklint. Vi tog en liten kort fikapaus vid sjön men det var så kallt att vi snabbt gick vidare. Hoppas på att få lite bilder som jag kan lägga upp så ni får se... Dessvärre glömde jag ju Frodos täckte här hemma så det blev allt lite kallt för honom när vi fikade. Han fick hoppa upp i mitt knä och ta på sig min jacka...just hans päls har visst kommit ganska långt ifrån den ursprungliga vargpälsen men som tur är kan man ju fuska med täcken och annat bara man kommer ihåg att ta med det=)

Sen måste jag bara berätta att jag och Frodo har anmält oss till en lydnadskurs/dag i December...nu längtar jag verkligen dit. Jag hoppas att Inki Sjösten kan hjälpa oss att komma vidare med det som inte fungerar och nu har jag verkligen motivation att träna fram till dess...kuuuul

Tittut på dig...

Nu ska jag snart dra igång med kvällsbestyren. Idag har vi läst Katten Kleo måååånga gånger men jag tror att det faktiskt blir en gång till inna läggdags. Aaron har varit på sitt allra bästa humör idag vilket är det glada spillevink humöret....

Födelsedagsfesten

Födelsedagsfesten...


Morfar slog in sig själv...eller önskar han att Aaron ska få bli lika klok som honom?
Vaddå...e de till mig!?!

Efter tårtan gick vi över till den mer sunda kosten...smörgåsrån

Gummiörat...

Intelligenstestet...hur får man tillbaka alla klossarna som de låg?

Vi tjuvstartade med födelsedagen även fast vi egentligen inte hade behövt. Öyvind var ju inte hemma i vilket fall som helst men eftersom vi redan hade bokat in denna dagen och det verkade passa de som skulle komma fick det bli idag ändå.

Imorgon ska vi på utlykt med vovve-gänget eller vad jag ska kalla oss, om vädret tillåter vill säga.

Födelsedag,sprutor och farväl

Aaron som fylller ett år i veckan har firat det hela med sprutor. Vi var på BVC för den vanliga kontrollen,väga, mäta och vaccinera, och nu på kvällen har han två blåmärken på varsitt ben samt 38,5 grads feber! Själva spruttagningen gick ok fast andra sprutan blev lite smått traumatisk eftersom han verkligen fattade vad det handlade om då...lilla plutten!

Efter spruttagningen åkte vi till stan för att handla lite presenter och andra diverse nödvändiga och kanske även en del onödvändiga saker. Vi hade ju tänkt att fira Aaron imorgon även fast han fyller på torsdag. Anledningen till det var att Öyvind också skulle kunna vara med innan han börjar jobba. Tråkigt nog ringde hans jobb och sa att han får åka imorgon istället...ööööh så det blir fest utan honom.

Frodos dag blev väl inte sådär jättekul när husse och matte flängde runt på stan halva dagen. Som tur var fick han några flickvänner på besök på kvällskvisten...det var kul. Både han och Aaron sken upp när två spralliga pappillon tjejer trippade in. Aaron blev så till sig att han både pratade och gick mycket längre än vad han egentligen kan bara för att han glömde bort att han inte kunde...haha. Sötast var han när han satte sig ner framför Mira och pratade med den ljusaste rösten jag hört. Han "pratar" helt annorlunda till hundarna än vad han gör till oss. Hans prat är ju än så länge bara joller men det hörs en enorm skillnad. Frodo bjöd till sist upp brudarna i soffan för en liten mysstund...där somnade de allihopa och låg vackert där tills syrran kom och hämtade tjejjerna.

Gokväll

Att ha sin hund lös

Jag brukar läsa Eva Bodfälts blogg och ganska nyligen länkade hon till en film som handlar om en man med slädhundar. Han har inga problem med att ha dem lösa...tryck på länken här så kan du med se videon

När man ser nåt som det så känner man harmoni...vad vacker det är med hundar som kan springa fritt!

Träningsschema

Till sommaren är målet för mig och Frodo att har klart hela programmet i lydnadsklass ett och tävla...huuhuhuuuu...om jag törs vill säga. För att komma dit har jag nu lagt upp ett träningsschema så att alla momenten tränas under en vecka. Ibland är det faktiskt lätt att bara träna på det som är kul och går bra istället för att träna på det man inte kan. Nu kommer det att bli lättare att se vad vi kan och vad vi behöver träna mer på. Idag tränade vi på hopp över hinder, inkallning och apportering. Allt gick bra men framförallt apporteringen var kul. Frodo viftade på svansen och t.o.m tjuvstartade...det ni det hade jag inte trott för några månader sen=) Nu återstår bara att få honom att förstå att han ska hålla apporten i munnen tills jag säger till. Det kommer nog att ta ett tag men jag skyndar långsamt eftersom jag tror att det kommer ge bättre resultat om vi verkligen arbetar in detta moment grundligt, speciellt eftersom det finns klasser även efter LP1...jah man kan ju få drömma lite iallafall

Inkallningens första stapplande steg

En weekend utöver det vanliga

Här har det varit tyst ett litet tag och det beror på att jag och min man har varit bortresta. I Fredags tog vi båten till Tallin tillsammans med min kära pluggkompis och hennes sambo. Vi hade det så trevligt att vi t.o.m sjöng kareoke till mestadels vår egen förtjusning skulle jag tro=)

I Tallin strosade vi runt i gamla stan och åt på en medeltidsresturang som var väldigt verklighetstrogen. Lokalens stenväggar var målade i medeltidsmönster och draperade med tyger. Borden och bänkarna vi satt på var i grovt trä och maten serverades på karamikfat. Drycken dracks ur bägare och förätten, torkat renkött, servarades i en liten linnepåse. Personalen hade på sig medeltidsdräket och några spelmän satt och spelade musik. Olde Hansa heter stället och man måste boka låååångt i förväg om man ska få ett bord!!!

Aaron fick stanna hemma hos mormor och morfar och Frodo fick ta semester hos sin mamma och syster på Hjerpvikens.

Vilken tur att man är omgiven av så snälla och hjälpsamma människor så att man kan åka iväg sådär. Fast jag måste ändå erkänna att resans höjdpunkt var att få komma hem igen. Krama Aaron, hämta Frodo och komma tillbaka till vardagen igen=)

Den nybadade sotaren

Måndagsträning

Idag hade vi en väääldigt bra träning på klubben! Frodo skötte sig exemplariskt och jag vågade ge honom mer frihet än vad jag gjort nån gång tidigare på klubben. Det var ingen agility träning idag så antalet ekipage var ganska få och det var inte lika stojjigt som det kan vara annars. Inkallningarna gick klockrent trots störning i form av en tränare med ett gosedjur i koppel efter halva vägen. Frodo var så söt för han liksom hoppade över det lilla gosedjuret med en rynka i pannan, som att han tänkte "men såhär brukar det inte vara när hon ropar"...hahaha. Vi provade t.o.m en liten budföring eller iallfall början till en och det gick väldigt bra!

Det var riktigt bra att det gick bra idag speciellt eftersom jag inte riktigt var så sugen på att träna egentligen. Kände mig mest lite nere och som att vi inte kommer nånvart...men då är lilla vovven rask att muntra upp mig TACK älskade lilla Frodo!

Många järn i elden

Nu har det varit lite små hektiskt här hemma ända sen i torsdags. Det har hänt mycket på kort tid och vi har flängt runt land och rike. I skrivande stund är Frodo och husse på promenad runt "trollkarn" medan jag och lilleman sitter inne framför brasan och myser. På förmiddagen var vi på Pinscherträff utanför Karlskoga. Det var en hel del ekipage som dök upp och jag fick faktiskt inte till att räkna hur många vi var men det var riktigt trevligt. Grillning och promenad stod på schemat. Frodo skötte sig bra på träffen förutom att det blev en del drag i kopplet men jag var alldeles för trött för att orka ta itu med det där och då. Dessutom blir han alltid lite extra uppspelt när han ser Pinschrar. Tyvärr glömde jag kameran=(

Nej jag är alldeles för trött för att skriva ett långt inlägg idag...puh. Alldeles strax ska jag stänga av datorn...ska bara titta på Cickan o Goliat under helgens tävling först...
Schnarrrk!

Motion!!!

Mina pojkar uppe vi sjön

Öyvind och jag har en tendens att bli lite slöa när han är hemma. När han jobbar är det full rulle både på mig och på honom. Vi tränar ganska hårt båda två. När han kommer hem drabbas vi dessvärre av latmasken båda två. Idag kom han dock med den utmärkta idén att gå runt "Trollkarn" en härligt bergig runda här i trakten. Öyvind har inte gått runt den förut och jag har bara gått den en gång tidigare. Vi tog det hela som ett motionspass och kom faktiskt runt på den ganska accetabla tiden 45 minuter (även fast vi lekte modeller några gånger efter vägen).

Sötnosen blåser dregelbubblor

Jag och Frodo vid sjön


Aaron vaknade precis när vi kom till sjön och sen sjöng han konstant resten av vägen

Öyvind fick draghjälp på vägen upp av Frodo som egentligen är en korthårig Husky =)

Harry, den perfekta hunden?

När jag kom upp på eljuspåret möttes jag av den bekanta synen, solen som strilar genom trädkronorna, daggen som blänker likt kristaller och så helt plötsligt Harry! Nu är det tydligen så att min katt tror att han är en hund. Han umgås ju faktiskt mest med hundar så det är kanske inte så konstigt att det har blivit så. De sista gångerna när jag ska gå ut på promenad har han velat följa med. Jag blir ju orolig att han ska bli påkörd så jag bär in honom i huset och låser. Han försökte t.o.m följa med mig när jag joggade även fast det var mörkt och regn. Idag hade jag redan gått en bit när jag upptäckte min jamande kompanjon så jag bestämde mig för att se hu långt han skulle följa med. Nu gick jag ju på eljusspåret så det finns ingen farlig väg i närheten, risken var ändå minimal. Jag knallade på och Harry håller sig inom en femmeters radie hela tiden. Ibland går han framför, ibland går han bakom. Kommer han för långt före (typ 5 meter) stannar han och väntar på oss. Han traskasde med mig och Frodo runt hela eljusspåret som är ca 2km. Jag filmade en liten snutt med mobilen så kvalitén är tyvärr inte den bästa...men han är så oerhört söt o go min lilla katt...ehh nej ursäkta hund

Harry och Frodo på promenad

Måndagsträning

Oj vad kallt o mörkt det börjar bli på kvällarna. Idag på klubben blev det nästan kolsvart innan vi hann börja träna. Vilken tur att vi snart ska börja träna i ridhus. Det blir lättare för mig att få barnvakt då eftersom träningen flyttas till söndag eftermiddagar. Hursomhelst så gick dagens träning hyfsat bra. Jag gjorde inkallning utan linan idag och det gick bra. Gjorde även ett par inkallningar med lina och MYCKET störning i form av godis och andra hundar men det gick bra det med.
Ja lite hopp över hinder gjorde vi med fast med koppel på. Det var ganska mycket lukter som var intessanta idag så det var egentligen mest det vi kämpade med!

Skotträningen och lite till

Jag försöker att vänja Frodo vid ljud under spårningen. Nu sist fick Cissi följa med i spåret och smälla ballonger strax innan spårslutet. Haha det blåste som bara den och hon hatar ballonger...det var ganska kul. Hursomhelst så var det inga problem med det ljudet men det blev inte heller så högt eftersom det mesta blåste bort. Syrran och Cissi gick också lite spår med sina hundar och det är alltid lika intressant att titta på hur olika hundar jobbar. Snart tror jag även att det är dax för lite personsök med Frodo.

Igår tränade vi också lite hopp över hinder och det var riktigt kul. Vi har ju övat lite på det momentet inomhus men aldrig ute utan koppel. Det vågade jag mig på igår och det gick riktigt bra även fast Harry (katten) satt precis vid hindret och retades=)
Apporteringen jobbar vi vidare på. Målet för nästa vecka blir att apporten alltid ska hamna i min hand och om han fattar det ska jag avancera till att han får plocka upp apporten för att sedan ta några kliv och lämna den till mig.

Trevlig helg folket!

Föremålsintresset?

Jag och Frodo ble vi instruerade av Cissi i upplet. Vi gjorde en doftruta, det vill säga att vi knallade runt i en kvadrat så att vår doft fastande där. I rutan la vi olika föremål för att se om Frodo skulle markera något av föremålen. Det gick väl sådär. Han spårade verkligen och höll sig innanför rutan vilket var häftigt att se. Föremålen fattade han inte alls vad han skulle göra med. Tanken är ju att han ska hämta dem till mig. Tillvidare får vi nog jobba lite mer på hans föremålsintresse och på att avlämna saker till mig. Det var iallafall en rolig aktivitet som jag ska träna vidare på...fantastiskt praktiskt en dag är man t.ex inte orkar göra så mycket annat!

Idag blir det nog lite spårning med blod och klöv för hela träningsgänget. Jag ska då försöka mig på lite skottträning i spåret och det ska bli kul att se hur det går.

Sen kommer förhoppningsvis Öyvind hem idag också...det kan hända att han blir försenad tills imorgon allt står och faller på hur mycket oväder det är i Norge. Hoppas han kommer idag!

Trevlig dag på er!

Trollkarlsklint

Ohej vilken trevlig utflykt vi har varit på idag. Igår visste jag inte ens om jag skulle orka följa med men Cissi ringde imorse och peppade lite och nu är jag oerhört tacksam för att jag följde med. Vädret var strålande när vi började knalla den långa uppförsbacken mot sjön där vi skulle grilla korv. Jag hade selat Frodo så han fick dra mig uppför och det gick hur bra somhelst.

Jag tror faktiskt att jag var den som hade det lättast i uppförsbacken trots att jag bar Aaron och packning på ryggen. Jag hejade bara på Frodo lite ibland så gick det fort som bara den uppåt.

Den rundan vi gick idag är en av de vackraste jag nånsin har gått. Höstfärgerna, sällskapet och vädret bidrog ju självklart också till att humöret blev på topp. Vid sjön fikade vi och vilade upp oss en stund. Vilan var det mest vi tvåbenta som stod för eftersom hundarna for runt som galna kalvar på grönbete och härjade mest hela tiden.

Några korvar senare började hemfärden och Frodo fick vara lös eftersom det inte är lika angenämnt med draghjälp i nedförsbacke. Han skrämde mig rejält när han i full fart hoppade ner från en liten höjd och i landningen pep till som att det gjorde riktigt ont. Han stod helt stilla med tassen upplyft och såg allmänt ynklig ut. Jag hann tänka allt från att den är bruten till hur vi skulle lösa det med att bära hem honom därifrån men som vanligt var det inget allvarligt. Efter att jag konstaterat att inget var brutet kopplade jag honom igen och märkte att han var som vanligt igen...puh!

Tre timmar var vi ute allihopa och den som njöt mest av alla var väl Aaron som fick åka runt i sin älskade ryggsäck! Det var så spännande med skogen och alla hundar att han inte ens kunde somna, han som annars somnar som en stock så fort jag går med honom i ryggsäcken.

Tack Vickan för alla fina bilder!