Fick en liten vabbpaus idag på en timme vilket var skönt...sicken hönsmamma man är när barnet man älskar så högt inte alls mår bra. Frodo och jag sprang iallafall så fort jag orkade till sjön (vilket i min hjärna var som en oljad blixt men i verkligheten troligtvis något saktare) och väl framme fick han sträcka på benen lite...det behövde han. Själv tränade jag intervaller ute på isen med eftermiddagssolen i ansiktet. Ibland har jag svårt att förstå varför man INTE kan gilla löpräning, speciellt en dag som denna.
Hursomhelst så har jag som mål att ställa upp i barmarks SM med Frodo och där ute på isen och på vägen dit undrade jag vad det egentligen är som gör att jag vill det. En del av förklaringen är att jag gillar utmaningar och mål, sen är det nästan lite meditativt för mig att springa både med Frodo selad men kanske mest när han är lös som idag och rejsar runt mig varv på varv. När Frodo är selad och vi sprigner som ett team är det nog samarbetet som sporrar, att jobba mot målet tillsammans.
Hursomhelst att få se Frodo sträcka ut på isen och bara springa, kanske för att han också gillar att bara springa är en skön känsla....själva springandet har liksom ett egenvärde för oss båda verkar det som.
