söndag 30 maj 2010

Agilityträning

Två gånger denna vecka har jag kommit igång och tränat lite agility med ett riktigt lyckat resultat. Jag har lagt mest fokus på belöningen och det som bjuds på är korv, gärna externa belöning, kamp eller jaktlek. Frodo har verkligen kommit igång och börjat kampa bra och allt tråkigt jobb jag har lagt ner på att arbeta med hans föremålsintresse verkar ha lönat sig.
Det jag har tränat på är:
1) rakssträckor med flera hinder. Det vi har klarat av riktigt bra. Tre hinder på raken på framåt-kommando ger en supertaggad Frodo. Han har verkligen ett sug framåt!
2) Slalomingångar. Det är svårt men vi gör framsteg och Frodo tycker att det är kul och jobbar lite mer aktivt i inlärningen vilket ger mig större utrymme att shejpa fram det beteende jag vill ha.

Det som inte fungerar bra och det vi behöver träna mer på är:
1) Däcket och främst när jag har Frodo på min högra sida.
2) Att träna mer med Frodo på min högra sida och växla mellan att ha honom på höger och vänster mer aktivt i träningen.
3) Mer kamp och jaktlek och verkligen göra det superkul med träning! Jag vill också att Frodo ska komma tillbaka till mig när jag har kastat iväg kampleksaken och han har fått jaga efter. Som det är nu kommer han tillbaka efter lite tjat men jag vill att han ska komma frivilligt eftersom det är roligare att kampa med mig än att springa själv och lajja

JA det var allt för idag. Morsdag till ära fick jag en lydig och taggad hund och en son som hoppade över rutinen att bajsa tidigt på morgonen....tack mina små för det!

fredag 28 maj 2010

Överraskad

Det blev jag idag flera gånger. Först när jag eller rättare sagt Frodo hiitade ett rådjurskid precis vid stigen där vi gick. Frodo var lös och så började han sniffa så intensivt på en fläck men det var inget jag reflekterade över utan jag, syrran och de andra hundarna gick vidare. Sen började han bete sig lite underligt och liksom hoppa undan baklänges. Då kallade jag in honom för jag tänkte att det kunde vara en orm. Jag sa åt lilla prinsen att sitta medan jag undersökte platsen där han hade nosat så och vad ser jag där...ett litet rådjurskid!!! Så litet och helt stilla ligger det nästan osynligt framför mig. Först tror jag att det är dött eftersom det inte ens blinkar men så ser jag att näsborrarna vibrerar lite och att pulsen slår lite vid halsen. Jag smyger bort därifrån och hoppas att mamman inte blir störd av våra dofter. Skönt att Frodo är så van vid små djur av alla slag...skönt att han inte är den sortens hund som bara flyger på allt som verkar leva bara för att se om det går att döda, em del hundar är ju så. Så bra att han kom på den inkallningen...min lilla supersknutteplutt! Jag ska gå förbi igen imorgon för säkerhets skull och kika så att det inte ligger kvar!

Överraskning nummer två: "min kennel" kom på ett spontanbesök. Alltså kenneln där Frodo kommer ifrån, Hjerpvikens. Det var ett trevligt avbrott i mina studier!

Överraskning nummer tre: på eftermiddagspromenaden hör jag, som jag ofta gör, fasaner. Lilleman hade precis somnat i vagnen så jag tänkte att det skadar ju inte att gå o kika lite i gräset. Jag vet var de små rackarna brukar hålla till så innan vi kom dit kopplade jag Frodo för säkerhets skull. Nu gick vi i fel vindriktning mot fåglarna så Frodo fick aldrig chansen att känna att de var där innan han såg dem. Vi provade ju på jaktmässan om han var intresserad av fåglar men det var han ju inte. Nu spårade han lite efter dem och jag passad på att träna lite stanna och inkallning. Fasanerna var iallafall väldigt vackra, de är ju det!

Än härlig dag med andra ord. Det är gött med sånna innimellan!


onsdag 26 maj 2010

Snart åker vi till sjön för lite lek och bus. Kanske Frodo tar sig ett dopp. Han var bra nära att simma sist han var uppe vi sjön så kanske att han plumsar i idag...vi får se. På sista tiden har det varit hektiskt med min utbildning men nu är uppsatsen klar och ska bara godkännas sen kan jag titulera mig med diverse fina titlar:
Beteendevetare (hrrrm hrrrm) med en Fil. mag. Psykologi examen. Jag vet egentligen inte riktigt vad jag ska kalla mig själv nu när jag är klar. Vad konstigt det är att man efter fyra års studier inte ens vet det! Det är som min kloka mormor brukar säga...ju mer man lär sig desto mer glömmer man, har man inget lärt blir inte förlusten så stor av att glömma...hehehe.

Annars ser jag framemot lite lugn och ro utan pluggstress....aaaah vad skönt det ska bli. Frodo och jag kanske kan komma igång med lite träning igen, det vore skojj.

Tyvärr har det varit dåligt med både bilder och uppdateringar på bloggen på sista tiden.

torsdag 20 maj 2010

Förföljd

Ni som har hund kanske känner igen den obehagliga känslan att bli förföljd av en lösspringande hund. Idag hände detta mig när jag var ute och cyklade med Frodo fast nu var det ingen hund som sprang efter oss utan de två tama lammen jag skrivit om tidigare. När de såg att vi cyklade förbi bara skuttade de iväg mot oss så jag var tvungen att stanna för jag visste inte helt hur Frodo skulle hantera situationen när två lamm plötslig slår följe med oss. Lammen och Frodo har ju hälsat förut så det gick smidigt fast jag trodde nog att det skulle gå illa för jag sa stanna lite väl barskt till Frodo som la sig ner och låg kvar även fast lammen kom...hehe. Det var bara att parkera cykeln och leta upp mannen som äger fåren. Fåren trippade efter oss så fint så nu vet jag hur det känns att vara en fåraherde, har alltid undrat men nu behöver jag inte göra det längre. När fåren var i säkert förvar hos sin husse cyklade vi vidare och passade även på att klättra upp för ett mindre berg innan vi cyklade hem igen.

På vägen hem såg jag en räv. Samma räv, troligtvis, såg jag även i eftermiddags på promenaden. Då kom den med ett byte i munnen men vände fort när den såg oss. Vad mycket rävar det är här just nu eller så blir jag kanske förföljd av dem med. Vanligtvis brukar jag inte se rävar men nu har jag sett fyra stycken på under två veckor. Jag älskar att se vilda djur!
Naturen ger mig ro i själen och det behövs nu tro mig...lilleman har börjat trotsa!

Vårruset och andra planer

Igår sprang jag vårruset tillsammans med att gäng tjejer för tredje året i rad. Det gick riktigt bra igår både löpningen och picnicen. Egentligen så är det ju inte alls löpningen som står i fokus en sån dag iallafall inte för oss vanliga motionärer. Bäst är det bär man har gått i mål, fått lite massage, provat på nån bra grej som gör att man inte ska få träningsvärk och sen får sätta sig ner och fika.

Hursomhelst så hade jag en otroligt bra mentalbild när jag sprang igår. Det var kvavt och varmt och ganska jobbigt att ta sig runt faktiskt. Jag spurtade in på 26 minuter blankt, en bra tid enligt mig själv. Bilden jag hade i huvudet när det var jobbigt var Frodo som galopperade. När vi joggar hemma brukar han ju springa med och då går allt mycket lättare. Istället för att tänka på hur jobbigt det är att springa kan man titta på sin fina hund och se till att han håller sig i närheten. Frodo har en jämn och fin galopp i min mentala bild, hans päls glänser och musklerna spelar under skinnet och han tittar upp på mig med sin samspelsblick. När jag tänker på den bilden faller jag liksom in i samma rytm och springer fortare även fast det känns lättare.

Nog om vårruset. När det gäller lydnadsträning/agility och Frodo så har det ju inte varit så lyckat i vår. Min tid har inte räckt till och det har varit mycket sjukt barn här hemma och när sonen blivit frisk har jag haft så mycket skolarbete att ta igen att jag inte hunnit träna nåt vidare ändå. Nu har jag iallafall bestämt mig för att prioritera lite så att jag hinner med nåt. Lydnad och agility får bli som det blir lite sporadiskt på klubben bara för att vi inte ska glömma bort det helt. Annars satsar vi nog på viltspår och utställning i sommar så får vi kanske nåt gjort iallafall.

söndag 16 maj 2010

Inget konstig alls

Idag trampade jag ohyggligt snett på jogginrundan...det knäckte till i foten så jag trodde att den gick av och jag hann på några korta millisekunder tänka igenom hur i hela fridens namn jag skulle kunna ta mig hem med en bruten fot när jag var längst bort i spåret. Men jag behövde ju inte fundera länge på det för nästa kliv märkte jag att foten var användbar om än lite öm. Nu gör det dock ondare och jag funderar på om det blir högläge nästa och en värktablett!

Frodo pinnade på som en liten prinskorv brevid mig så om jag hade brutit foten hade jag iallafall sluppit sitta ensam i skogen. Han kanske hade orkat dra hem mig eller åtminstone hämtat en pinne eller två som jag hade kunnat spjäla benet med om det hade gått värre och appropå apportering sågår det även att ägna sig åt denna aktivitet i vatten. Sonen tyckte att detta var något av helgens höjdpunkt!

lördag 15 maj 2010

Skotträdlsa - träning ger färdighet!


Såhär reagerade Frodo på skotten idag...

Frodo blev olyckligt nog skrämd av raketer när han var valp/unghund. Vi bodde då i Örebro och min man gick sista kvällskissen med Frodo när några barn helt oanmält smällde av sådana raketer som först tjuter och sen smäller. Det var inte en nån högtid för smällare så det var verkligen olyckligt att vi skulle vara ute just där och då. Frodo blev efter detta berör både av skott och av smällare. Vid tillfällen när han utsattes för sådana ljud blev han låg och visade flyktbeteenden. Då köpte jag en ljudtränings CD med skott, raketer och åska och den gick mer eller mindre konstant under en period. Först på väldigt låg volym och sen ökades volymen efter hand. Hade vi för högt blev Frodo obekväm så det gällde att lägga träningen på en bra ljudnivå. När jag sen tyckte att han hade blivit bättre blev det stegvis träning på skjutbana, nyårafton, valborg, jaktmässor osv.

På mentalbeskrivningen fick han en 5:a på skott. Vilken otur att jag inte väntade med mentalbeskrivningen tills nu för då hade nog resultatet sett annorlunda ut=) Idag var han superduktig jag är så stolt!


Mer jaktmässa...

Frodo inspekterar den tama grävlingen...mycket intressant!

Jaktmässan var verkligen en bra familjeaktivitet. Massa roliga grejjer för små och stora barn fanns det=)

Aaron klappar en uppstoppad älg!

En söt och snäll liten häst...eller iiihhhaaaa som Aaron kallar dem!



Sådan far sådan son!

Jaktmässan!



Frodo möter sitt första vildsvin...eller vildsvinskinn på en tunna kanske man ska säga=) Aaron sitter och ropar i bakgrunden och tycker väl antagligen att detta var en konstig aktivitet=)

Idag hade vi en heldag på Scandinavian Game Fair, en jaktmässa strax utanför Örebro. Frodo fick ställa vildsvin för första gången och som ni ser på filmen är han lite tveksam till en början men det är bara bra eftersom man inte vill att hunden ska hoppa på ett vildsvin vid jakt. Vildsvin är verkligen stora och har små vassa betar i munnen som verkligen kan skada hunden. Ett önskvärt beteende är att hunden håller sig 3-4 meter från grisen och flyttar på sig när den gör utfall. Frodo började så smått att skälla och arbeta mot grisen på första försöket men han förstod kanske inte helt vad han skulle göra.

Försök nummer två gjordes några timmar senare och då var han med på noterna och började ganska direkt att skälla och arbeta mot grisen.

Vilken trevlig dag det har varit och Frodo är totalt slutkörd nu inte undra på!

torsdag 13 maj 2010

Över bäck och väg

Spårningen gick bra. Syrran och jag hade lagt 6 spår till våra voffsongar, mest korta spår men några lite längre bl.a till Pixie och Frodo. På Frodos spår tänkte jag att jag skulle göra det riktigt svårt. Tre gånger korsades en bäck, sen gick det över ett vattenfyllt dike och upp på en väg. Över vägen och ner i skogen för att sen avslutas i närheten av en bäck där mycket vilt promenerar.

Frodo klarade spåret bra och han har blivit duktigare på att hålla sig närmare kärnan. Igår svävade han inte ut så mycket så jag tror att träningen med att spåra i koppel har gett resultat. När jag har tränat spårning i koppel kan han ju inte gå så långt och när jag har sett att han har svävat ut från spårkärnan har jag bara stått kvar tills han har fortsatt i spåret igen. Ska fortsätta träna så lite mer tror jag.

Tempot då? Ni som har sett Frodo spåra vet ju att han inte är långsam direkt. Han är snabb och ibland går det t.o.m för snabbt för honom själv. Han tappar ibland bort sig och vimsar runt i en väldig fart vilket gör att man som förare får springa efter med andan i halsen. Igår var tempot högt men behagligt eftersom han gick så bra i spåret. På sista tiden har jag spårat i halsband istället för sele och det verkar fungera bättre. Frodo är ju en hund som älskar att dra så jag tror helt enkelt att han får fel associationer när han har sele på sig och det blir lite motstånd.

Idag ska jag se om jag kan hitta några spårtävlingar jag tror att det är på tiden för debut i öppen klass=)

onsdag 12 maj 2010

Äntligen en älg!

Pixie och Frodo när de precis hade fått godkända anlagsprov i viltspår. Nu återstår bara lite träning och sen start i öppenklass!

Får några kvällar sen mötte jag äntligen en stor älg på jogginrundan. Nu när jag verkligen vill träna Frodo på vilt, alltså inkallning i viltsituationer, har viltet lyst med sin frånvaro. Jag har gått och letat på alla tänkbara ställen och på sin höjd har det skuttat förbi en hare eller två! Men nu var jag alltså ute på jogginrundan och Frodo sprang lös bakom mig. Rundan går över att kalhygge där det har växt upp en hel del sly så sikten är inte nåt vidare. Jag har blivit överraskad av älgar där förut så jag tänkte att det iallafall var bäst att ha Frodo på bakomkommando. Sen när jag väl möter älgen blir det sådär plötsligt. En stor gråbrun vägg framför mig på stigen. Jag smiter på kopplet lite snabbt men fortsätter i samma riktning som om inget märkvärdigt har hänt. Älgen brakar in i skogen i en väldig fart och Frodo blir såklart intresserad men till min stora förvåning så är han enormt lyhörd. Jag går över älgspåret och där gör jag sedan några inkallingar i koppel för säkerhetsskull och det gick över alla förväntan och han t.o.m satt sig fot bredvid mig, något som han annars kan slarva med en hel del vid inkallingen. Sen gick vi vidare och han fick vara lös igen bakom mig. Tror att vi skrämde samma älg en gång till för jag hörde hur det återigen brakade till när den sprang iväg men Frodo stannade hos mig...hurra!

Hade också lite inkallnings övningar på ett gärde idag och det tar sig! Först var han disträ och körde den gamla stilen...jag hör dig men jag skiter i dig...då blev jag arg sprang efter och kommenderade ligg vilket resulterade i att Frodo la sig skamset. Sen kallade jag in honom utan problem, släppte honom en kort bit och kallade in igen bara för att kontrollera att det fungerade coh nu var det inga problem resten av promenaden. Frodo och jag fick jättefin kontakt och han liksom tittade på mig med frågande ögon gång på gång som att han undrade vad ska vi göra här näst! Nu ligger han utmattad på kudden och sover!

I eftermiddag blir det viltspår och till helgen kanske vi åker på jaktmässa...det vore kul att lära sig mer om jakt!

lördag 8 maj 2010

Katta-strof!

Katter är ju inte direkt stillsamma djur...fullt ös medvetslös och sen sova, ungefär som barn faktiskt. Det kanske är därför som Ivar och Aaron leker så mycket ihop. Behändigt för mig med är det eftersom jag får lite friare händer och kan göra "vuxensaker" när de leker.

Aaron och Ivar jagar såpbubblor


När katterna är i bustagen kan det inte kallas för nåt annat katastrof.


Kattbus Harry v/s Ivar

torsdag 6 maj 2010

Lite annat som har hänt

Ivar brottas med Maja...

Idag såg jag en rolig sak när jag var ute på promenad. På ett fält gick en man med två superlydiga hundar. De gick fot i princip hela tiden och såg väldigt konstiga ut...för det var två lamm. Gubben hade fött upp dem på flaska så de var väldigt tama och kom fram och hälsade på mig och Frodo. Frodo gjorde lekinvit men fick väl inte direkt nån respons=)

Aaron och jag bakade kakor häromdagen vilket blev rätt så lyckat. Har aldrig bakat med honom förut men kommer definitivt att göra det igen för det var riktigt mysigt. Det får dock inte bli alltför ofta för när man bakar så inser man verkligen hur mycket fett och socker det är i kakor...men gött var det ändå=)

Har även haft besök av syrran och hennes Majaluring. Vi spånade lite på hur vi kan lösa det med Frodo i höst när jag förhoppingsvis jobbar och det ser ut som att vi kommer att få till en riktigt bra lösning.

Aarons egenbakade kakor...

Röda kriget...

Men vart är kopplet?

Den frågan skulle jag aldrig ha ställt mig själv för ett år sedan. Då hänge kopplet alltid prydligt på kroken i hallen redo för nästa promenad som för det mesta för Frodos del var i koppel. I sällsynta fall dristade jag mig till att släppa honom lös där jag tyckte att störningarna var minimala men oftast resulterade det i en hund som rejsade runt på eget bevåg utan minsta antydan till att komma på mattes först snälla och sen allt mer desperata, fräsande och morrande inkallningar.

Idag när jag skulle ut på morgonrundan hittade jag alltså inte kopplet och anledningen till det värmde. Vi har helt enkelt inte använt det! JA nu är det kanske inte helt så bra som det låter eftersom icke användandet av kopplet bara sträckte sig från igår e.m tills då när jag letade efter kopplet men ändå. För ett år sen hade det aldrig hänt.
Kopplet återfanns iallafall och jag gick ut på promenaden med lös hund och kopplet i fickan. I samhället får han såklart gå vid sidan men i skogen är det mer fritt. Idag kunde jag njuta av NOLL smitningsförsök. Det är knappt så att jag förstår det när jag skriver det. Även fast våren har blivit som det har blivit med inställd agilitykurs och lydnadsmoment som inte sitter än så kan jag iallafall känna mig grymt nöjd över att vardagslydnaden börjar bli som vi drömde om när vi skaffade hund. Hurra!!!

tisdag 4 maj 2010

Både människor och djur...

Ivar längst till vänster när han var liten och tjock...

Igår fick jag det bekräftat att jag nu officiellt även ÄR en kattmänniska. Min kära make (om än inte så kär just igår) släppte ut Ivar, lillkissen, och hör och häpna han kom inte tillbaka. Han har ju inte varit ute förut och när jag har försökt innan han han bara blivit rädd och krupit runt på trappen. Hursomhelst så såg vi inte röken av honom på hela dagen. Vi gick ut och letade, efter vägen och i dikeskanterna men gråten i halsen. Uppe i skogen var jag och såg en enormt stor svart katt men ingen Ivar. När klockan var halv elva igår gick jag in i duschen och bad en liten bön att vi skull hitta honom i livet. Min pappa som har fått stå ut med sina döttrars djurtokigheter har en bibelvers han alltid brukar citera när nåt inte är som det ska med djuren. Pappa är pastor förstår ni så han kan det där! Citatet är från psaltaren och lyder "Både människor och djur hjälper du (Gud)".

Hursomhelst så stog jag där och deppa och tänkte på den lilla versen när Öyvind ropar att han hörde Ivar! Ut ur duchen , på med kläderna och mycket riktigt hörde jag någon jama. Han svarade också när jag ropade. Vi hittade honom borta hos grannen bara 30 m från vår egen gård men han hade tydligen inte hittat hem. Han var antagligen för rädd och vimsig för att hitta hem.

Det som jag tidigare sagt om att jag inte är en kattmänniska måste jag nog ödmjukt ta tillbaka. Livet är inte statiskt och man förändras!

lördag 1 maj 2010

Om ni undrar...

Bilden är från i höstas under en annan härlig hunddag.

vart vi har tagit vägen så kan jag meddela att vi har varit sjuka här hemma. Först fick Frodo en släng av kennelhosta samtidigt som Aaron har varit sjuk. Nu är dock båda killarna symtomfria tack o lov. Frodos hosta gick över fort. Drygt ett dygn med symptom sen har det varit lugnt. Han är ju vaccinerad också och då säger de ju att det inte brukar bli så allvarligt, tack o lov för det. Det tråkiga med kennelhostan är att vi inte får tävla nåt inom det närmsta vilket vi hade planerat men sådana är reglerna och hunden kan smitta även fast den har blivit symtpomfri så det är bara att vänta. Förutom att vi missar tävlingar och umgänge med andra hundar missar vi även agilitykursen som jag har längtat så efter. Det känns surt! Jag har ju längtat i flera månader men igår införskaffade jag mig en tunnel på Rusta och den tillammans med syrrans hinder blir iallafall en liten övningbana här hemma. Jo, vi har allt tjuvstartat lite med slalomingångar och tunnel. Hopp över hinder borde ju inte bli några problem eftersom vi redan övat det på lydnaden.

Annars kan jag säga att allmänlydnaden går framåt. Frodo går för det mesta lös om än vid sidan. Släppa honom helt fri gör jag där jag har bra uppsikt. Idag gick jag till en helt ny plats och tänkte prova hur pass väl inkallningen sitter. Nya platser är ju ofta spännande. Jag släppte Frodo fri och han sprang som skjuten ur en kanon ut på ett stort gärde. Vilken fröjd för ögat det är att se en hund i frihet! Å vilken fröjd det är att se att han med jämna mellanrum tittar på mig utan att jag säger nåt! Skönt att han kommer när jag ropar och att han stannade trots att han hade fått syn på nåt intressant.

Idag gott folk var det härligt att vara hundägare!