Vad har egentligen hänt?

Min lilla korvas

Ja den frågan ställer jag mig ibland och ganska ofta hittar jag inget bra svar. Det är nog för att min hjärna ganska ofta är i ett slags zombie liknande tillstånd och visst händer det massor men det registreras liksom inte. Det är tråkigt att jag inte lägger saker på minnet för åtminstone så tror jag att det ganska ofta är positiva saker som händer. Eller jag vet att det är övervägande positiva saker som händer.

Idag har vi tex. lekt med bilar och apportbockar...allt i en salig röra så att både son och vovve tycker det är roligt. Vi har myst, gått på promenader och träffat lite diverse kompisar med både två och fyra fötter. Jag och Frodo kom iväg på måndagsträningen och det gick riktigt bra!
Nu höll jag på att glömma det lilla miraklet...uppstigning i det Olsenska hushållet skedde idag kl 07:40!!! Vilken sensation och vad gött det var med sovmorgon...tack Aaron för det!
Aaron har förövrigt börjat resa sig utan stöd. Han är så söt för när han väl har kommit upp tittar han sig omkring liksom för att se om nån har sett hur duktig han är. Får man då ögonkontakt lägger han av ett asgarv...min lilla pluttas.
När jag kom hem från träningen var Aaron tillsammans med sin mormor och morfar. Jag smög fram till rummet där de var och sa tittut utan att visa mig. Aaron hörde attt det var jag och när han sen fick se mig blev han hur glad som helst...det är så härligt att man kan vara så omtyckt av en sån liten spontan krabat. På så vis är barn och djur ett härligt släkte...det går inte att ta miste på om man är omtyckt. De visar utan förbehåll sina innerliga känslor...gissa om jag är lyckligt lottad!!!

Det är saker som dessa jag vill lägga på minnet

Åskådare

Igår var jag på klubben för att spana på en lydnadstävling. Det var kul att titta och jag blev riktigt sugen på att så småningom själv kunna ställa upp! Dagens planering är att vår tävlingsdebut blir till våren/sommaren beronde på hur höstens och vinterns träning går. Alla momenten är ju påbörjade men inte tävlingsmässiga. Det enda momentet som vi kanske har tävlingsmässigt utförande på är tandvisningen men detär ju bara mest att sitta still och uppföra sig.

Våra största utmaningar för tillfället är apportering, fritt följ och inkallning...

Godkänt Anlagsprov

Dagens stjärnor med godkända resultat, Pixie och Frode.

Jag var en aning spänd inför dagens prov måste jag säga. Nog för att jag vet att Frodo kan spåra men i skogen kan ju vadsomhelst hända. Ett anlagsprov i viltspår är som ett litet körkort man måste ta för att sen få tävla. Man testar helt enkelt om hunden har spårningsförmåga. Frodo har verkligen spårningsförmåga men kan ibland bli lite distraherad men hans största problem är att han många gånger är alltför ivrig . Viltspår är enligt honom superkul och han tar sig an uppgiften med så stor iver att han ibland tappar bort sig bara för att det går så fort. Det är inte heller helt enkelt för hans matte att pinna efter honom när han lägger i turbon.

MEN, idag skötte han sig utmärkt när det gällde hastigheten och jag kunde följa efter honom i ett ganska behagligt tempo. Spåret var lagt med fyra vinklar och ett bloduppehåll på en raksträcka och såhär gick det för oss:

Sträcka 1: Tar snabbt an spåret klara första vinkeln med ringning. Sträcka2 klara han och det var även där bloduppehållet var, andra vinkeln klaras av med ringning. Sträcka 3 klarar utan tvekan, vinkel med ringning. Sträcka 4 klarar utan tvekan, klarar vinkel utan tvekan. Sista sträckan klarar han utan tvekan och han hittar även klöven/spårslutet utan tvekan. Utmärkt spårningsförmåga, lämpligt arbetstempo samt ej behövt ingripande eller hjälp.
Poäng 32. Tid 15 min.
Domare: Jan Åke Nässen

Min egen reflektion kring dagens resultat är att jag borde lita mer på att Frodo vet vad han håller på med. Första sträckan tänkte jag att "det här det kommer gå åt skogen". Frodo gick kors och tvärs och verkade kolla upp den ena vittringen efter den andra. Vanligtvis brukar inte första sträckan vara något problem alls. Andra och tredje sträckan gick bättre och han verkade spåra mer beslutsamt. Det blåste ganska mycket idag och det utnyttjar Frodo. Sista vinkeln tog han på vittringen och genade ett par meter. Jag var oerhört lättad när jag såg att han hittade klöven för där var det ingen tvekan om att han hade hittat den men han tog liksom inte tag i den som han brukar. När jag kom fram såg jag att det var en vildsvinsklöv och inte en rådjursklöv som vi oftast övar med. Frodo verkade lite förundrad över detta men tyckte snart att den var helt ok att leka med. Kanske kan osäkerheten i början berott på att doften inte var som han var van vid? Hursomhelst nu har han iallafall provat på både rådjur, hjort, älg och vildsvin.
Domaren sa att han trodde det var en rådjursklöv han fick med sig upp till skogen men väl där var det vildsvin. Han sa inget till mig innan snart och det var nog bra.

Tack o hej

Nervositetsdravel

Idag har vi mest tagit det lugnt här hemma. Jag funderar på vad jag ska göra med Frodo innan anlagsprovet. Jag lär ju behöva gå en långpromenad så han får springa av sig iallafall. Det sista jag vill är att ha en torped att svischa efter i skogen. Lite lydnadsträning med kanske? Sist när vi spårade var han så duktig på att gå vid min sida fram till spårstarten...hoppas det fungerar lika bra nästa gång med.

Domaren som vi ska gå med sa iallafall att vi bara kan anmäla oss till flera prov sen när vi väl klarat anlagsklassen. Det ska bli riktigt kul att se hur det går. För Frodos del behövs lite skotträning först. Jag skulle väldigt gärna vilja ha nåt som smäller så att jag kan träna. En knallpulverpistol (finns det fortfarande sånna) eller en jätteballong eller nåt annat som låter. Men men vi får väl se hur det blir på anlagsprovet först och så ta träningen vidare utifrån hur det går där!

Hoppas nu att jag snart kan ge glada besked =)

Så tokigt...

En liten filmsnutt från syrrans blogg

Inte kan han gå men klättra kan han

Ja vad ska man säga om det här? Han har inte lärt sig att gå men vill redan klättra. Fast jag tror faktiskt att han tog ett litet kliv idag...väldigt litet var det. Fast man kankse inte ska litea på en förälder som säger att hennes barn kan det ena och det andra...kan prata, gå, springa...bla bla bla

Jurrasic Park

Aaron fick en dinosaurie av farbror Nisse...det är en väldigt spännande mojjäng.

Stackars oss

Idag är det synd om många. Jag är sjuk, syrran är sjuk Aaron är sjuk och slog dessutom i näsan så han började blöda. Ute blåser en kall vind och regnet ligger i luften...man får bara ta ett djupt andetag och orka med ändå!

Jag hittade iallafall en schyyst turkos åkpåse som Aaron ska få ha i sin vagn nu när det blir lite kallare. Min snälla pappa satt barnvakt så jag kunde lägga och gå ett spår med Frodo. Spåret blev ganska kort av naturliga själ...vem orkar lägga mastodont spår med feber! Spårandet gick bra trots den hårda vinden. Till en början gick det i väldigt behagligt tempo men vid sista vinkeln tappade han bort sig och han jobbade stenhårt på att hitta tillbaka...fort gick det med. Han ringade så fort så jag knappt hann med...störde honom därför ganska mycket eftersom jag fick bromsa och försöka undvika att trassla in oss i allt...en stooooor lov gjorde han men så såg jag att han fick upp vittringen och då var det en mycket målmedveten Frodo som spårade sista biten fram till klöven. En nöjd och sliten matte knallade hem med en nöjd men inte helt lika sliten hund.

Men varför lägger hon spår till hunden när hon är sjuk undrar ni säkert...jo jag ska ju gå anlagsprovet denna vecka och ville helt enkelt träna lite innan.

Det drar ihop sig

Inom en ganska snar framtid bör jag kunna skriva nåt om nåt slags anlagsprov här i bloggen. Det tråkiga är att jag idag känner mig alldeles febrig och om denna snara framtid blir alltför snar kommer jag att ränna runt som en blåsbälg i skogen efter Frodo...nej hu det vill jag inte. Jag ska proppa mig full med vitaminer och vitlök och alla husmorsknep jag vet för att bli frisk fortast möjligt. Träna hade ju också varit kul att göra innan. Nu var det ju ett tag sedan vi överhuvudtaget gick nåt spår men jag får se vad jag orkar med. Kanske det blir nåt kort spår bara för att lugna nerverna lite!

På åteseende!

Härliga höst

Skjutsade min mor till tåget idag. Tog en sväng förbi köpcentret på vägen hem och fikade med Aaron, shoppade lite kläder till Aaron, handlade mat med Aaron och styrketränade med Aaron. Jag hade egentligen tänkt att bara handla lite mat men så kunde jag inte låta bli att bara kika på lite skor, kläder och annat smått o gått. Eftersom jag visste att jag skulle bli sugen på detta i förhand hade jag varit så förutseende att INTE ta med vagnen för att jag sen skulle tycka att det blev alldeles för jobbigt att gå runt med Aaron på armen och då ta mitt pick och pack och åka hem till Frodo för att istället ta en långpromenad i det varma och sköna höstvädret. Planen fungerade perfekt...jag fick verkligen mjölksyra i armarna efter en ganska kort stund. Stack in och handlade det jag skulle ha och sen var det raka vägen hem för en lång och skön promenad.

Å nu ska ni få höra!!! Det har äntligen hänt!!! Frodo verkar ha blivit en mogen hund...ja iallafall någotsånär. Jag tycker att han har förändrats lite på sista tiden. Han har blivit mer vuxen, lugn, lydigare och mer lyhörd.
För andra dagen i rad gick jag upp till ett av mina favorit ställen långt upp i skogen. Frodo fick vara lös och gå i koppel om vartannat. Han har börjat bli ganska duktig på att gå fint vid sidan när jag säger HÄR. Så utan att göra nån stor affär av det hela tog jag bara av honom halsbandet och sa HÄR...det fungerade perfekt. Vi gick så ett tag och sen kastade jag iväg lite godisbitar som han fick leta efter. Inkallningen fungerade också bra idag med undantag från en gång då han nosade så förskräckligt länge på vägen in till mig...då blev jag lite ilsk och gick och hämtade honom. Återigen sa jag HÄR och han gick då fint vid sidan ut ur skogen till vägen och väl på vägen fortsatte han gå fint vid sidan...åååååååååh jag hoppas verkligen att han kan bli en såndär härligt lydig hund och att detta inte var tillfälligt!!!

En lyckad inkallning...Matte jag kommer!!!

Lilleman i sin nya höst outfit...han sover så gott när vi är ute i skogen.

Motorväg

Aaron tycker att jag möblerar fel och flyttar därför runt möbler efter eget tycke. Oftast står allt utmed väggarna där det tar stopp.

Just idag är Aaron lite krasslig. Det började igår med lite snor och har fortsatt idag med två motorvägsfiler som rinner ut ur näsan. HERREGUD...jag har aldrig i hela mitt liv haft så mycket snor på mig själv som under dessa dagar! Jag fungerar nämligen som hans näsduk. Som de flesta andra barn jag känner till hör inte snortorkning till favorit rutinen. Vad som händer är att jag hör att han nyser...förstår att nu måste jag torka...har inget papper på mig...lyfter upp Aaron så han ska slippa snora ner sig själv och allt annat...går mot pappret OCH så gosar han in huvudet mot mig och ordnar det hela helt själv=)

Igår plockade vi iallafall lite äpplen och päron och experimenterade i köket. Päronmos med vanlijstång blev det mest lyckade. Koade päronen mjuka i lite lite vatten med vanilj i. Sen mixade jag allt med stavmixern...MUMS! Fast päron har ju också en baksida...den LÄTT laxerande effekten vilken jag redan har märkt av så har på morgonkvisten efter två blöjbyten.

Aaron kikar på en grävmaskin hemma hos en kompis.

Ganska ofta står han helt själv fast det är väldigt svårt att fånga på bild!

Aaron har tagit Frodos pip och då får han inte bara ta tillbaka den...han får snällt vänta tills Aaron släpper den. Lite lekregler måste vi ha här hemma annars blir det bara dragkamp och hårdhänt bus och det är Aaron än så länge för liten för.

Harry

Harry har växt och ser numera ut som den verkliga versionen av katten Gustav. Nu när han är lite större och lugnare har han blivit världens mysigaste katt. Vajre morgon när jag och Aaron kommer ner i köket möter han oss med jamande och kurrande för att sen slänga sig ner och åla runt mina fötter. Jag smälter givetvis för detta och kelar med honom. När jag sen ska ordna med frukost går han över till att kela med Aaron. Även fast Aaron kan vara hårhänt mot honom brukar han bara kurra och vilja gosa mer...en smula självplågeri?
Harry kommer också när jag ropar på honom han är världens snällaste,mysigaste och gosigaste katt...MEN han har glimten i ögat. Ganska ofta retar han Frodo...han är et jägare utan dess like. Att han är så fet som han är beror INTE på att jag ger honom för mycket mat utan det beror på att han jagar och äter gräshoppor. En och anna mus,sork och fågel hamnar också på hallmattan med jämna mellanrum.

Ibland är de sams och kan dela filt...Harry ser nästan lika stor ut som Frodo på bilden men det stämmer inte helt, Frodo är faktiskt större.

I vanlig ordning kunde inte Harry hålla sig i skinnet utan han började att mucka med Frodo...

Träning och lek

Fille och Frodo jagar tennisboll

Syrran och jag med vovvar i rinken. Äntligen kommer en liten lydnadsuppdatering. Just den här dagen var det mest lek men jag gjorde ett försök till fritt följ när jag ändå hade en kamerakvinna med mig. Frodo blir mer och mer uppmärksam men vi har fortfarande en hel del att jobba på. Sen fick han även vad som ser ut att vara en loppattack mitt under fotgåendet...inte helt lyckat kanske. Ja ja vi övar vidare i sakta mak.

I söndags när jag tränande lite i rinken kommin bror helt plötsligt förbi och blev ett väldigt sponant störningsobjekt i träningen. Frodo såg givetvis att han hoppade över sargen och ville verkligen springa bort men jag kallade in honomtill mig och så körde vi lite fotgående istället och det gick bra trots störningen och även fast han var lös. Han var givetvis lite splittrad men han lyssnade ändå på vad jag sa...det var GRYMT!!!

Vad som ska vara ett försök på fritt följ

En myra på besök

En liten granne på besök...hon ser så sjukt liten ut jämfört med Frodo. Valpen heter Mira och det är min systers hund.

När vi köper ägg

Frodo kollar läget i hagen med sina tusen myggbett på ryggen.

Fem minuters gångavstånd från där jag bor finns en liten gård där jag brukar köpa färska ägg. Frodo brukar få följa med eftersom det är så bra miljöträning. Förutom höns finns där hästar får och katter. Det är riktigt tevligt att handla från en riktig gård...som man gjorde förr i tiden. Fast då kanske man hade egna höns och slapp gå till grannen?

Sjön

Aaron blickar ut över sjön

Idag tappade jag min telefon rätt ner i sjön! Nu fungerar den inte så bra tyvärr. Anledningen till att telefonen åkte i var att den låg i min ficka som inte hade blixtlås och att det blev en aning hoppigt när jag började leka med Frodo i vattenbrynet. Plums sa det och där nere på bottnen låg min telefon!!!

Frodo tycker det är kallt...usch!

Men tillsist gick han ut när matte lockade med tennisbollar=)

Let me out of here!!!

Frodo spanar in vassen

Aaron och jag var även inne en sväng hos syrran hon tog en söt bild på Aaron och en liten valp.

Tack o hej!

En ny månad

Nu är det nya tag. Min man har åkte iväg för att jobba och jag ska ta itu med en universitetskurs som jag behöver slutföra. Sista tiden har varit ganska fullpackad med diverse aktiviteter så planen nu är att bara ta det lugnt med Aaron och Frodo och fixa och donamed lite småsaker.

Nu ska vi t.ex äta frukost!!!

Till en farmor som bor långt borta

Avslutade precis ett samtal från min svärmor alltså Aarons farmor. Jag har ju förstått att det är svårt att bo så långt bort (nästan 200mil) från en sånhär liten guldklimp så det minsta jag kan göra är att bjuda på lite bilder!

Han var väldigt liten i början...men nu är han lite större.

Hjärngympa

Jag visade Aaron hur man kunde flytta kulorna genom "kringelikrokarna" här försöker han på egen handoch lyckas faktiskt.Man ska aldrig underskatta de små livens observationsförmåga...

Trixigt värre!

Nu har vi kommit lite längre med slalomtricket. Frodo undrar fortfarande lite över vad han egentligen förväntas göra men tillsist trillar poletten ner! Vi har iallfall utvecklats lite sen förra videon.

Frodos flickvän

Igår fick Frodo en flickvän. Vi tyckte att det var på tiden och dessutom behöver Aaron en liten voffsing att träna med. Hursomhelst så är nyförvärvet en golden som är oerhört go och mjuk. Trots att hon bara har varit här hos oss sen igår eftermiddag har hon redan funnit sin plats i familjen.

Ledsen pojkar men det blir ännu trängre i korgen nu...