Vad har egentligen hänt?

Min lilla korvas

Ja den frågan ställer jag mig ibland och ganska ofta hittar jag inget bra svar. Det är nog för att min hjärna ganska ofta är i ett slags zombie liknande tillstånd och visst händer det massor men det registreras liksom inte. Det är tråkigt att jag inte lägger saker på minnet för åtminstone så tror jag att det ganska ofta är positiva saker som händer. Eller jag vet att det är övervägande positiva saker som händer.

Idag har vi tex. lekt med bilar och apportbockar...allt i en salig röra så att både son och vovve tycker det är roligt. Vi har myst, gått på promenader och träffat lite diverse kompisar med både två och fyra fötter. Jag och Frodo kom iväg på måndagsträningen och det gick riktigt bra!
Nu höll jag på att glömma det lilla miraklet...uppstigning i det Olsenska hushållet skedde idag kl 07:40!!! Vilken sensation och vad gött det var med sovmorgon...tack Aaron för det!
Aaron har förövrigt börjat resa sig utan stöd. Han är så söt för när han väl har kommit upp tittar han sig omkring liksom för att se om nån har sett hur duktig han är. Får man då ögonkontakt lägger han av ett asgarv...min lilla pluttas.
När jag kom hem från träningen var Aaron tillsammans med sin mormor och morfar. Jag smög fram till rummet där de var och sa tittut utan att visa mig. Aaron hörde attt det var jag och när han sen fick se mig blev han hur glad som helst...det är så härligt att man kan vara så omtyckt av en sån liten spontan krabat. På så vis är barn och djur ett härligt släkte...det går inte att ta miste på om man är omtyckt. De visar utan förbehåll sina innerliga känslor...gissa om jag är lyckligt lottad!!!

Det är saker som dessa jag vill lägga på minnet