Inget konstig alls

Idag trampade jag ohyggligt snett på jogginrundan...det knäckte till i foten så jag trodde att den gick av och jag hann på några korta millisekunder tänka igenom hur i hela fridens namn jag skulle kunna ta mig hem med en bruten fot när jag var längst bort i spåret. Men jag behövde ju inte fundera länge på det för nästa kliv märkte jag att foten var användbar om än lite öm. Nu gör det dock ondare och jag funderar på om det blir högläge nästa och en värktablett!

Frodo pinnade på som en liten prinskorv brevid mig så om jag hade brutit foten hade jag iallafall sluppit sitta ensam i skogen. Han kanske hade orkat dra hem mig eller åtminstone hämtat en pinne eller två som jag hade kunnat spjäla benet med om det hade gått värre och appropå apportering sågår det även att ägna sig åt denna aktivitet i vatten. Sonen tyckte att detta var något av helgens höjdpunkt!