Idag spårade vi igen. Dagens resultat var bättre än gårdagens mest tror jag för att jag skärpte till mig mer och att jag var mer noggrann när jag la spåret. Det enda som gick fel idag var väl att jag fick ett träd i huvudet vid spårslutet. Ja, du hörde rätt! Linan var intrasslad kring ett träd och jag tittade mig inte för och bara ryckte till och då föll hela schabraket ner på mitt huvud...AJAJAJAJ. Nu var det som tur var inget bamseträd men det var täckt med små intorkade rester av kvistar som stog ut från stammen som spikar på en spikklubba. Har faktistk fortfarande lite ont och nojjig som jag är tror jag fortfarande att det kryper fästingar och älgflugor på mig...även fast jag inte har sett en enda en på hela dagen. Är jag verkligen en friluftsmänniska?
Påskmiddag, eller snarare lunch, har jag också hunnit med och det var smaskens som vanligt. Jag är ju inte direkt svårflörtad när det gäller mat. Efter middagen åkte jag, mamma och pappa till Åbytorp för att se en musikal. Den var riktigt trevlig och bra de 20 minuterna som Aaron sov och som jag fick se. Resten av musikalen upplevde jag på andra sidan väggen. Det var ungefär som att lyssna på en ljudbok. Känner att mitt sociala liv liksom blir lite fattigt när min kära son strejkar i sammanhang där jag träffar andra. Först trettioårskalaset och nu det här!!!
Kände att jag blev lite nere när jag började tänka på alla saker jag inte kan göra, speciellt när Öyvind är borta. Det finns verkligen en hel drös med saker som verkligen inte går att göra nu med en liten knodd att ta ansvar för och det konstigaste av allt är att det nästan glömmer jag bort när han tittar på mig med sina söta små runda ögon. Det är tur att minnet är så kort och att det är så pass selektivt att man i efterhand bara minns de positiva händelserna och att ett litet skratt från min son kan få mig att glömma det mesta som känns jobbigt. Jag förstår inte hur det går till men jag är glad för att det är så.
Imorgon, som jag hoppas blir en lika varm dag som denna, ska jag njuta av solen och kanske t.o.m. ta en liten tur upp till badplatsen så Frodo får bada lite...om han vill förstås.
Det är lite synd att du inte har ngn avlastning med din lille son.... Men du vet att du alltid kan hänga med oss utan att känna att allt runt om dig och er måste vara perfekt. Låt honom skrika eller vara lite bäbis... Vi förstår ändå, vi är själva snart där..... Snart kommer din man hem igen och då får han stanna hemma ett tag, vi får hoppas att tiden hemma glider sakta fram.
SvaraRaderaja det är ju så att för egen del så gör det inget om han skriker lite och är som bebisar i allmänhet brukar vara...det som är jobbigt är att jag är så rädd för att det ska bli jobbigt för alla runtomkring så då är det lättare att bara åka
SvaraRadera