Hyr man lyckas med att misslyckas

Här kommer det ni alla har efterfrågat, mina fem steg till att misslyckas på träning:

1. Filma själv
2. Kommendera samtidigt
3. Stå på ett konstigt vis för att du håller i kameran och på ett konstigt och för hunden ovanligt ställe.
4. Belöna själv efter att du gjort allt ovanstående
5. För all del...glöm inte att trampa hunden på tassen riktigt hårt när ni värmet upp med kamptrasan!

Jag kan inte annat än skratta åt mig själv och konstatera att jag borde koncentrera mig på träningen istället för en massa annat. Men hursomhelst så ska ni iallafall få se spektaklet eftersom det var därför jag gjorde allt.

Vi har ju lite provisoriska hinderstöd här hemma. Ett av hindren som Frodo springer förbi tyckte väl han inte var nåt hinder eftersom det inte stod stolar vis sidan av. Tilläggas skall dock att vi hade ju övat på allt innan kameran åkte fram och då gick det ju såklart bra men sen blir det som vanligt när man ska dokumentera sin duktighet.

Jo, så trampade jag ju också Frodo på tassen när vi värmde upp och lekte loss. Nu var han ändå duktig på att leka efter detta även om han inte hade samma intensitet i leken som innan jag trampade honom. Skitmatte, vilken klant du är! Leken använder jag ju som belöningen så det blir ju ganska skevt att belöna och sen medan man belönar trampa honom så att det gör ont...knas knas knas!

Ok, här är det alltså matte som står fel vid framåt kommandot...då ska man ju röra sig framåt...hallåååå! Bäst att gå till matte så man vet vad man ska göra här...

Här då, ja här står jag ju kvar vilket jag inte brukar göra i vanliga fall utan då springer jag så fort jag bara kan med. Sista hindret var även nytt för idag och enligt Frodo konstigt. Starten var ju annars bra men man hade ju t.ex inte mått dåligt av en liten medhjälpare vid slutet=)

Här var det egentligen inga större problem förutom att jag behövde kommendera två gånger. Det var ändå ganska bra gjort av Frodo för jag stod på hans vänstra sida när jag genomförde övningen vilket förvirrar honom en del eftersom han är så van vid att alltid ha mig vid sin andra sida, alltså som man gör i fotgåendet i lydnaden.