Aaaaarrggghhh!

Idag gjorde Frodo en lov av det lite längre slaget och jag skrek så att rösten skar sig, sen brast på det mest fula sätt man kan tänke sig. Tänk 80 årig tant som sjunger opera. Ni som inte tror att jag kan bli arg har fel! Det går iofs fort över men idag röt jag till så jag nästan blev rädd för mig själv. Det kan aldrig vara bra för sångrösten det här. Frodo drog iväg långt ut på ett gärde och när jag ropade kom vek han av till vänster och sprang in på nästa gärde i en vid sväng. Det var som att han hörde mig och tänkte komma men även tänkte att de räknas nog som inkallning bara jag byter riktning och springer i en viiiiid båge mot matte. Den vida bågen gjorde att Frodo kom över på fel gärde och på fel sida och två breda vattenfyllda diken. På sätt och vis var det lite kul att se honom för han sprang otroligt fort men hittade inget bra sätt att komma tillbaka till mig på. Tillsist hoppade han över ena diket och sprang över ett gärde en bit från mig, ut på grusvägen och kom till mig. Jag var både arg och glad så jag sa inget utan gick bara vidare och funderade på vad han hade i skallen när sprang. Hade han inkallingen i skallen så var det ju inget att bråka om, hade han springa runt och rejsa i skallen och skita i matte så var det ju värre. Tyvärr trots mina stora kunskaper inom det psykologiska området kunde jag inte komma fram till nåt vettigt så jag övade några inkallningar istället och gick vidare.