Precis när vi hade bestämt oss för att skaffa hund fick vi reda på att vi väntade barn. det var många som avrådde oss från att skaffa hund just då..."det kommer bli krävande, ni binder upp er osv osv", var kommentarer vi fick från nära och kära. Visst binder man upp sig och visst är det krävande...fast på ett kul och oftast tillfredställande sätt. Hursomhelst så kom Frodo hem till oss som den lilla valpen han var. Sin vistelse hos oss börjades med kabelläggning på vardagsrumsgolvet...ojojoj...men jag visste ju att hundar ofta gör så när det är nervösa och dessutom var han ju inte ens rumsren. Vi hade iallafall bestämt oss för att verkligen försöka få honom rumsren snabbt och minsta nödighetssignal från hans sida resulterade i full utryckning antingen till uteplatsen eller rabatten. Han lärde sig allt det där ganska fort och sen vare det inget mer bekymmer med den saken.
Harry, katten, var redan rumsren när han kom så det har aldrig varit ens ett bekymmer.
Aaron...jag nu kanske man inte kan prata om rumsrena barn men nu när jag känner honom lite bättre ser jag ju vad som är på gång. En tanke slog mig häromdagen och det var att prova toaletten när jag ändå ser att han är nödig. Så blev fallet och resultatet var en överlycklig moder som var tacksam för träningen hon fått tidigare med sin lilla hundvalp. Man kan faktiskt lära sig ett och annat från sina fyrbenta familjemedlemmar också!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar