Ibland vet han hur hunden och katten låter och kan härma dem om man frågar om det. Ibland är allt maauu...
Idag slog tröttheten till på allvar och jag känner mig som en 90-åring. Det är nog så med mig att nästan allt kommer i efterskott. Har jag sovit för lite under långa perioder blir jag inte trött förren jag börjar vila upp mig igen. Jag kan klara att vara utan mat en dag men då blir jag så hungrig nästa dag att jag aldrig kan äta mig mätt. Minnet kommer också i efterskott och ganska ofta hör jag mig själv säga "ååh men jag vet ju vad det/han/hon heter".
Jul och Nyår är trevligt men tack o lov att det nästan är ett helt år kvar till nästa gång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar