Nu när jag tänker efter så har faktiskt inte dagen varit så slapp som den känns nu. Joggade min lilla runda imorse med vagn och hund. Var på riktigt dåligt humör..eller jag blev det rättare sagt. Vagnen envisades med att dra åt vänster så jag fick ju kompensera det med att trycka åt höger. Efter 3km var jag måttligt road av detta. Till min "undsättning" kom regnet och det öste ner. Där stod jag mitt på vägen som en dränkt katt med en vagn som knappt gick att styra och ett tålamod som runnit ner i diket förlänge sen. Livet kändes som en ändlös botten där jag var en avlagen dryck med ett par fimpar i på ett bord utan duk med fågelskit på!!!
Men så sken solen upp, jag bestämdemig för att gå och ändrade lite på inställningarna på vagnen. Som i ett trollslag drog vagnen jämt igen, Frodo sprang fot vid min sida, Aaron jollrade förnöjt och benen var fulla med spring. Humöret steg i takt med stegen och livet lekte.
Livet a´la bergochdalbana
Det är själva inställningen till livet sofia! Bra att du lyckades hitta den innan du förvandlades till den avdankade drycken på riktigt!!
SvaraRaderaJavisst...man lever verkligen somman lär...ehhhh. Tänkte faktikst på det där med inställningen till livet mitt uppe i allt där är ju alltid lättare att ta livet med en klackspark när man redan är på bra humör...jag får se hela episoden som lite mental vardagsträning. =)
SvaraRaderaTack sofia för ditt jättefina inlägg på min blogg! Det värmde i hjärtat och ja... Du är en sån där supermamma som har en gloriapå huvudet och diplom under armen... Du känner mig=) Tack igen! Men då förstår duatt jag kan känna mig ännu mer värdelös då när jag liksom lipar för mindre... Jag har också svårare att bita ihop. Och sen blir man ju också ett nervvrak när alla i ens omgivning så fort vincent skriker säger att han har kolik eller magknip. Jag går ju bara och väntar på att han ska få det på riktigt och svetten rinner för hur ska JAG av alla klara av en sån situation som bölar så fort han skriker efter mat typ....?????
SvaraRadera