Agilityträning

Två gånger denna vecka har jag kommit igång och tränat lite agility med ett riktigt lyckat resultat. Jag har lagt mest fokus på belöningen och det som bjuds på är korv, gärna externa belöning, kamp eller jaktlek. Frodo har verkligen kommit igång och börjat kampa bra och allt tråkigt jobb jag har lagt ner på att arbeta med hans föremålsintresse verkar ha lönat sig.

Det jag har tränat på är:

1) rakssträckor med flera hinder. Det vi har klarat av riktigt bra. Tre hinder på raken på framåt-kommando ger en supertaggad Frodo. Han har verkligen ett sug framåt!

2) Slalomingångar. Det är svårt men vi gör framsteg och Frodo tycker att det är kul och jobbar lite mer aktivt i inlärningen vilket ger mig större utrymme att shejpa fram det beteende jag vill ha.

Det som inte fungerar bra och det vi behöver träna mer på är:

1) Däcket och främst när jag har Frodo på min högra sida.

2) Att träna mer med Frodo på min högra sida och växla mellan att ha honom på höger och vänster mer aktivt i träningen.

3) Mer kamp och jaktlek och verkligen göra det superkul med träning! Jag vill också att Frodo ska komma tillbaka till mig när jag har kastat iväg kampleksaken och han har fått jaga efter. Som det är nu kommer han tillbaka efter lite tjat men jag vill att han ska komma frivilligt eftersom det är roligare att kampa med mig än att springa själv och lajja

JA det var allt för idag. Morsdag till ära fick jag en lydig och taggad hund och en son som hoppade över rutinen att bajsa tidigt på morgonen....tack mina små för det!

Överraskad

Det blev jag idag flera gånger. Först när jag eller rättare sagt Frodo hiitade ett rådjurskid precis vid stigen där vi gick. Frodo var lös och så började han sniffa så intensivt på en fläck men det var inget jag reflekterade över utan jag, syrran och de andra hundarna gick vidare. Sen började han bete sig lite underligt och liksom hoppa undan baklänges. Då kallade jag in honom för jag tänkte att det kunde vara en orm. Jag sa åt lilla prinsen att sitta medan jag undersökte platsen där han hade nosat så och vad ser jag där...ett litet rådjurskid!!! Så litet och helt stilla ligger det nästan osynligt framför mig. Först tror jag att det är dött eftersom det inte ens blinkar men så ser jag att näsborrarna vibrerar lite och att pulsen slår lite vid halsen. Jag smyger bort därifrån och hoppas att mamman inte blir störd av våra dofter. Skönt att Frodo är så van vid små djur av alla slag...skönt att han inte är den sortens hund som bara flyger på allt som verkar leva bara för att se om det går att döda, em del hundar är ju så. Så bra att han kom på den inkallningen...min lilla supersknutteplutt! Jag ska gå förbi igen imorgon för säkerhets skull och kika så att det inte ligger kvar!

Överraskning nummer två: "min kennel" kom på ett spontanbesök. Alltså kenneln där Frodo kommer ifrån, Hjerpvikens. Det var ett trevligt avbrott i mina studier!

Överraskning nummer tre: på eftermiddagspromenaden hör jag, som jag ofta gör, fasaner. Lilleman hade precis somnat i vagnen så jag tänkte att det skadar ju inte att gå o kika lite i gräset. Jag vet var de små rackarna brukar hålla till så innan vi kom dit kopplade jag Frodo för säkerhets skull. Nu gick vi i fel vindriktning mot fåglarna så Frodo fick aldrig chansen att känna att de var där innan han såg dem. Vi provade ju på jaktmässan om han var intresserad av fåglar men det var han ju inte. Nu spårade han lite efter dem och jag passad på att träna lite stanna och inkallning. Fasanerna var iallafall väldigt vackra, de är ju det!

Än härlig dag med andra ord. Det är gött med sånna innimellan!

Snart åker vi till sjön för lite lek och bus. Kanske Frodo tar sig ett dopp. Han var bra nära att simma sist han var uppe vi sjön så kanske att han plumsar i idag...vi får se. På sista tiden har det varit hektiskt med min utbildning men nu är uppsatsen klar och ska bara godkännas sen kan jag titulera mig med diverse fina titlar:

Beteendevetare (hrrrm hrrrm) med en Fil. mag. Psykologi examen. Jag vet egentligen inte riktigt vad jag ska kalla mig själv nu när jag är klar. Vad konstigt det är att man efter fyra års studier inte ens vet det! Det är som min kloka mormor brukar säga...ju mer man lär sig desto mer glömmer man, har man inget lärt blir inte förlusten så stor av att glömma...hehehe.

Annars ser jag framemot lite lugn och ro utan pluggstress....aaaah vad skönt det ska bli. Frodo och jag kanske kan komma igång med lite träning igen, det vore skojj.

Tyvärr har det varit dåligt med både bilder och uppdateringar på bloggen på sista tiden.

Förföljd

Ni som har hund kanske känner igen den obehagliga känslan att bli förföljd av en lösspringande hund. Idag hände detta mig när jag var ute och cyklade med Frodo fast nu var det ingen hund som sprang efter oss utan de två tama lammen jag skrivit om tidigare. När de såg att vi cyklade förbi bara skuttade de iväg mot oss så jag var tvungen att stanna för jag visste inte helt hur Frodo skulle hantera situationen när två lamm plötslig slår följe med oss. Lammen och Frodo har ju hälsat förut så det gick smidigt fast jag trodde nog att det skulle gå illa för jag sa stanna lite väl barskt till Frodo som la sig ner och låg kvar även fast lammen kom...hehe. Det var bara att parkera cykeln och leta upp mannen som äger fåren. Fåren trippade efter oss så fint så nu vet jag hur det känns att vara en fåraherde, har alltid undrat men nu behöver jag inte göra det längre. När fåren var i säkert förvar hos sin husse cyklade vi vidare och passade även på att klättra upp för ett mindre berg innan vi cyklade hem igen.

På vägen hem såg jag en räv. Samma räv, troligtvis, såg jag även i eftermiddags på promenaden. Då kom den med ett byte i munnen men vände fort när den såg oss. Vad mycket rävar det är här just nu eller så blir jag kanske förföljd av dem med. Vanligtvis brukar jag inte se rävar men nu har jag sett fyra stycken på under två veckor. Jag älskar att se vilda djur!

Naturen ger mig ro i själen och det behövs nu tro mig...lilleman har börjat trotsa!

Vårruset och andra planer

Igår sprang jag vårruset tillsammans med att gäng tjejer för tredje året i rad. Det gick riktigt bra igår både löpningen och picnicen. Egentligen så är det ju inte alls löpningen som står i fokus en sån dag iallafall inte för oss vanliga motionärer. Bäst är det bär man har gått i mål, fått lite massage, provat på nån bra grej som gör att man inte ska få träningsvärk och sen får sätta sig ner och fika.

Hursomhelst så hade jag en otroligt bra mentalbild när jag sprang igår. Det var kvavt och varmt och ganska jobbigt att ta sig runt faktiskt. Jag spurtade in på 26 minuter blankt, en bra tid enligt mig själv. Bilden jag hade i huvudet när det var jobbigt var Frodo som galopperade. När vi joggar hemma brukar han ju springa med och då går allt mycket lättare. Istället för att tänka på hur jobbigt det är att springa kan man titta på sin fina hund och se till att han håller sig i närheten. Frodo har en jämn och fin galopp i min mentala bild, hans päls glänser och musklerna spelar under skinnet och han tittar upp på mig med sin samspelsblick. När jag tänker på den bilden faller jag liksom in i samma rytm och springer fortare även fast det känns lättare.

Nog om vårruset. När det gäller lydnadsträning/agility och Frodo så har det ju inte varit så lyckat i vår. Min tid har inte räckt till och det har varit mycket sjukt barn här hemma och när sonen blivit frisk har jag haft så mycket skolarbete att ta igen att jag inte hunnit träna nåt vidare ändå. Nu har jag iallafall bestämt mig för att prioritera lite så att jag hinner med nåt. Lydnad och agility får bli som det blir lite sporadiskt på klubben bara för att vi inte ska glömma bort det helt. Annars satsar vi nog på viltspår och utställning i sommar så får vi kanske nåt gjort iallafall.

Inget konstig alls

Idag trampade jag ohyggligt snett på jogginrundan...det knäckte till i foten så jag trodde att den gick av och jag hann på några korta millisekunder tänka igenom hur i hela fridens namn jag skulle kunna ta mig hem med en bruten fot när jag var längst bort i spåret. Men jag behövde ju inte fundera länge på det för nästa kliv märkte jag att foten var användbar om än lite öm. Nu gör det dock ondare och jag funderar på om det blir högläge nästa och en värktablett!

Frodo pinnade på som en liten prinskorv brevid mig så om jag hade brutit foten hade jag iallafall sluppit sitta ensam i skogen. Han kanske hade orkat dra hem mig eller åtminstone hämtat en pinne eller två som jag hade kunnat spjäla benet med om det hade gått värre och appropå apportering sågår det även att ägna sig åt denna aktivitet i vatten. Sonen tyckte att detta var något av helgens höjdpunkt!

Skotträdlsa - träning ger färdighet!

Såhär reagerade Frodo på skotten idag...

Frodo blev olyckligt nog skrämd av raketer när han var valp/unghund. Vi bodde då i Örebro och min man gick sista kvällskissen med Frodo när några barn helt oanmält smällde av sådana raketer som först tjuter och sen smäller. Det var inte en nån högtid för smällare så det var verkligen olyckligt att vi skulle vara ute just där och då. Frodo blev efter detta berör både av skott och av smällare. Vid tillfällen när han utsattes för sådana ljud blev han låg och visade flyktbeteenden. Då köpte jag en ljudtränings CD med skott, raketer och åska och den gick mer eller mindre konstant under en period. Först på väldigt låg volym och sen ökades volymen efter hand. Hade vi för högt blev Frodo obekväm så det gällde att lägga träningen på en bra ljudnivå. När jag sen tyckte att han hade blivit bättre blev det stegvis träning på skjutbana, nyårafton, valborg, jaktmässor osv.

På mentalbeskrivningen fick han en 5:a på skott. Vilken otur att jag inte väntade med mentalbeskrivningen tills nu för då hade nog resultatet sett annorlunda ut=) Idag var han superduktig jag är så stolt!