Mentalitet eller mattalitet?

Igår fick Frodo följa med till sjön en sväng. På vägen ner till stranden får man gå igenom en fårhage och på stängslet innan stog den varning för baggen. Om man varnar så lär han väl stångas tänkte jag. Vi började iallfall knata ner mot stranden och fortare än kvickt kom två baggar efter oss hack i häl. Jag blev lite smått stressad eftersom en fet lårkaka är det sista jag vill ha såhär i bikinisäsongen (!) men mest stressad blev jag nog av att det gör så ont när de stångas och att vi faktiskt hade med oss Aaron. Men jag hade inte behövt oroa mig. För Frodo ställde upp sig som en boxer och boffade lite åt fåren och de höll sig på sin kant efter det. Konstigt att han morrade åt fåren tänkte jag eftersom vi brukar träffa får och han har hälsat på får i hagen utan att ha reagerat.

Efter att ha tänkt en stund på varför han boffade kom jag fram till att det antagligen var för att jag blev lite nervös i situationen. Vanligtvis är jag ju lugnet själv och det är få saker som skrämmer mig...ja det är faktiskt så. Undra hur Frodo hade varit om jag inte hade varit så? lugnJag utgår från att hundar har ett visst temperament och att detta är något som de föds med. Utifrån det temperamentet utvecklas så småningom beteenden. När jag skrev mentalitet eller mattalitet menar jag alltså att det är svårt att säga vad som orsakar en hunds beteende. Underliggande mentalitet, hundförarens sinnesstämming eller bara stämmningen i allmänhet. Igår var det nog lite mattalitet och det är intressant. Frodo är så känslig för min sinnesstämming har jag märkt han läser mig som en bok den lilla rackarn men det har också lärt mig en hel del.

Ja det var dagens fundering...tack för mig!