Trollkarlsklint

Ohej vilken trevlig utflykt vi har varit på idag. Igår visste jag inte ens om jag skulle orka följa med men Cissi ringde imorse och peppade lite och nu är jag oerhört tacksam för att jag följde med. Vädret var strålande när vi började knalla den långa uppförsbacken mot sjön där vi skulle grilla korv. Jag hade selat Frodo så han fick dra mig uppför och det gick hur bra somhelst.

Jag tror faktiskt att jag var den som hade det lättast i uppförsbacken trots att jag bar Aaron och packning på ryggen. Jag hejade bara på Frodo lite ibland så gick det fort som bara den uppåt.

Den rundan vi gick idag är en av de vackraste jag nånsin har gått. Höstfärgerna, sällskapet och vädret bidrog ju självklart också till att humöret blev på topp. Vid sjön fikade vi och vilade upp oss en stund. Vilan var det mest vi tvåbenta som stod för eftersom hundarna for runt som galna kalvar på grönbete och härjade mest hela tiden.

Några korvar senare började hemfärden och Frodo fick vara lös eftersom det inte är lika angenämnt med draghjälp i nedförsbacke. Han skrämde mig rejält när han i full fart hoppade ner från en liten höjd och i landningen pep till som att det gjorde riktigt ont. Han stod helt stilla med tassen upplyft och såg allmänt ynklig ut. Jag hann tänka allt från att den är bruten till hur vi skulle lösa det med att bära hem honom därifrån men som vanligt var det inget allvarligt. Efter att jag konstaterat att inget var brutet kopplade jag honom igen och märkte att han var som vanligt igen...puh!

Tre timmar var vi ute allihopa och den som njöt mest av alla var väl Aaron som fick åka runt i sin älskade ryggsäck! Det var så spännande med skogen och alla hundar att han inte ens kunde somna, han som annars somnar som en stock så fort jag går med honom i ryggsäcken.

Tack Vickan för alla fina bilder!