Stackars oss

Idag är det synd om många. Jag är sjuk, syrran är sjuk Aaron är sjuk och slog dessutom i näsan så han började blöda. Ute blåser en kall vind och regnet ligger i luften...man får bara ta ett djupt andetag och orka med ändå!

Jag hittade iallafall en schyyst turkos åkpåse som Aaron ska få ha i sin vagn nu när det blir lite kallare. Min snälla pappa satt barnvakt så jag kunde lägga och gå ett spår med Frodo. Spåret blev ganska kort av naturliga själ...vem orkar lägga mastodont spår med feber! Spårandet gick bra trots den hårda vinden. Till en början gick det i väldigt behagligt tempo men vid sista vinkeln tappade han bort sig och han jobbade stenhårt på att hitta tillbaka...fort gick det med. Han ringade så fort så jag knappt hann med...störde honom därför ganska mycket eftersom jag fick bromsa och försöka undvika att trassla in oss i allt...en stooooor lov gjorde han men så såg jag att han fick upp vittringen och då var det en mycket målmedveten Frodo som spårade sista biten fram till klöven. En nöjd och sliten matte knallade hem med en nöjd men inte helt lika sliten hund.

Men varför lägger hon spår till hunden när hon är sjuk undrar ni säkert...jo jag ska ju gå anlagsprovet denna vecka och ville helt enkelt träna lite innan.

Det drar ihop sig

Inom en ganska snar framtid bör jag kunna skriva nåt om nåt slags anlagsprov här i bloggen. Det tråkiga är att jag idag känner mig alldeles febrig och om denna snara framtid blir alltför snar kommer jag att ränna runt som en blåsbälg i skogen efter Frodo...nej hu det vill jag inte. Jag ska proppa mig full med vitaminer och vitlök och alla husmorsknep jag vet för att bli frisk fortast möjligt. Träna hade ju också varit kul att göra innan. Nu var det ju ett tag sedan vi överhuvudtaget gick nåt spår men jag får se vad jag orkar med. Kanske det blir nåt kort spår bara för att lugna nerverna lite!

På åteseende!

Härliga höst

Skjutsade min mor till tåget idag. Tog en sväng förbi köpcentret på vägen hem och fikade med Aaron, shoppade lite kläder till Aaron, handlade mat med Aaron och styrketränade med Aaron. Jag hade egentligen tänkt att bara handla lite mat men så kunde jag inte låta bli att bara kika på lite skor, kläder och annat smått o gått. Eftersom jag visste att jag skulle bli sugen på detta i förhand hade jag varit så förutseende att INTE ta med vagnen för att jag sen skulle tycka att det blev alldeles för jobbigt att gå runt med Aaron på armen och då ta mitt pick och pack och åka hem till Frodo för att istället ta en långpromenad i det varma och sköna höstvädret. Planen fungerade perfekt...jag fick verkligen mjölksyra i armarna efter en ganska kort stund. Stack in och handlade det jag skulle ha och sen var det raka vägen hem för en lång och skön promenad.

Å nu ska ni få höra!!! Det har äntligen hänt!!! Frodo verkar ha blivit en mogen hund...ja iallafall någotsånär. Jag tycker att han har förändrats lite på sista tiden. Han har blivit mer vuxen, lugn, lydigare och mer lyhörd.
För andra dagen i rad gick jag upp till ett av mina favorit ställen långt upp i skogen. Frodo fick vara lös och gå i koppel om vartannat. Han har börjat bli ganska duktig på att gå fint vid sidan när jag säger HÄR. Så utan att göra nån stor affär av det hela tog jag bara av honom halsbandet och sa HÄR...det fungerade perfekt. Vi gick så ett tag och sen kastade jag iväg lite godisbitar som han fick leta efter. Inkallningen fungerade också bra idag med undantag från en gång då han nosade så förskräckligt länge på vägen in till mig...då blev jag lite ilsk och gick och hämtade honom. Återigen sa jag HÄR och han gick då fint vid sidan ut ur skogen till vägen och väl på vägen fortsatte han gå fint vid sidan...åååååååååh jag hoppas verkligen att han kan bli en såndär härligt lydig hund och att detta inte var tillfälligt!!!

En lyckad inkallning...Matte jag kommer!!!

Lilleman i sin nya höst outfit...han sover så gott när vi är ute i skogen.

Motorväg

Aaron tycker att jag möblerar fel och flyttar därför runt möbler efter eget tycke. Oftast står allt utmed väggarna där det tar stopp.

Just idag är Aaron lite krasslig. Det började igår med lite snor och har fortsatt idag med två motorvägsfiler som rinner ut ur näsan. HERREGUD...jag har aldrig i hela mitt liv haft så mycket snor på mig själv som under dessa dagar! Jag fungerar nämligen som hans näsduk. Som de flesta andra barn jag känner till hör inte snortorkning till favorit rutinen. Vad som händer är att jag hör att han nyser...förstår att nu måste jag torka...har inget papper på mig...lyfter upp Aaron så han ska slippa snora ner sig själv och allt annat...går mot pappret OCH så gosar han in huvudet mot mig och ordnar det hela helt själv=)

Igår plockade vi iallafall lite äpplen och päron och experimenterade i köket. Päronmos med vanlijstång blev det mest lyckade. Koade päronen mjuka i lite lite vatten med vanilj i. Sen mixade jag allt med stavmixern...MUMS! Fast päron har ju också en baksida...den LÄTT laxerande effekten vilken jag redan har märkt av så har på morgonkvisten efter två blöjbyten.

Aaron kikar på en grävmaskin hemma hos en kompis.

Ganska ofta står han helt själv fast det är väldigt svårt att fånga på bild!

Aaron har tagit Frodos pip och då får han inte bara ta tillbaka den...han får snällt vänta tills Aaron släpper den. Lite lekregler måste vi ha här hemma annars blir det bara dragkamp och hårdhänt bus och det är Aaron än så länge för liten för.

Harry

Harry har växt och ser numera ut som den verkliga versionen av katten Gustav. Nu när han är lite större och lugnare har han blivit världens mysigaste katt. Vajre morgon när jag och Aaron kommer ner i köket möter han oss med jamande och kurrande för att sen slänga sig ner och åla runt mina fötter. Jag smälter givetvis för detta och kelar med honom. När jag sen ska ordna med frukost går han över till att kela med Aaron. Även fast Aaron kan vara hårhänt mot honom brukar han bara kurra och vilja gosa mer...en smula självplågeri?
Harry kommer också när jag ropar på honom han är världens snällaste,mysigaste och gosigaste katt...MEN han har glimten i ögat. Ganska ofta retar han Frodo...han är et jägare utan dess like. Att han är så fet som han är beror INTE på att jag ger honom för mycket mat utan det beror på att han jagar och äter gräshoppor. En och anna mus,sork och fågel hamnar också på hallmattan med jämna mellanrum.

Ibland är de sams och kan dela filt...Harry ser nästan lika stor ut som Frodo på bilden men det stämmer inte helt, Frodo är faktiskt större.

I vanlig ordning kunde inte Harry hålla sig i skinnet utan han började att mucka med Frodo...

Träning och lek

Fille och Frodo jagar tennisboll

Syrran och jag med vovvar i rinken. Äntligen kommer en liten lydnadsuppdatering. Just den här dagen var det mest lek men jag gjorde ett försök till fritt följ när jag ändå hade en kamerakvinna med mig. Frodo blir mer och mer uppmärksam men vi har fortfarande en hel del att jobba på. Sen fick han även vad som ser ut att vara en loppattack mitt under fotgåendet...inte helt lyckat kanske. Ja ja vi övar vidare i sakta mak.

I söndags när jag tränande lite i rinken kommin bror helt plötsligt förbi och blev ett väldigt sponant störningsobjekt i träningen. Frodo såg givetvis att han hoppade över sargen och ville verkligen springa bort men jag kallade in honomtill mig och så körde vi lite fotgående istället och det gick bra trots störningen och även fast han var lös. Han var givetvis lite splittrad men han lyssnade ändå på vad jag sa...det var GRYMT!!!

Vad som ska vara ett försök på fritt följ

En myra på besök

En liten granne på besök...hon ser så sjukt liten ut jämfört med Frodo. Valpen heter Mira och det är min systers hund.