Ensamma

Som vädret var när denna bilden togs...så vill jag hade det NUUUUU!

Åkte iväg till träningen idag men det var bara jag och Frodo där. Antingen hade jag tagit fel på tiden eller så var det ingen som orkade ut i regnrusket. Vår träning blev iallafall oerhört bra ändå och det var skönt att ha heeeeela ridhuset för mig själv.

Vi tränade låååånga inkallningar med fart och sen lekte vi och busade en hel del. Busandet gick bra idag och jag provade flera olika föremål att busa med och nästan alla var roliga...det är inte vanligt för min lilla vovve det! Målet är att han ska tycka att det är så kul att busa så att det kan bli en belöning för honom när vi tränar.

Sen är jag så glad för jag tror att poletten äntligen ramlade ner när det gäller läggande under gång. Av en slump sa jag bara sitt när vi rörde på oss och hundrackarn sätter sig som en blixt. Ojdå, tänkte jag, det där måste jag prova en gång till och samma sak hände igen. Sättande under gång var alltså enklare för min hund än läggande...konstigt! Hursomhelst så gjorde jag den övningen ett par omgångar och sen provade jag bara att säga ligg istället för sitt och då fungerade det!!! Tjohej!!! Nu är det bara att öva vidare och kanske ha sitt övningar som en liten uppvärmning...men å andra sidan kanske det inte alls fungerar nästa gång man vet ju ALDRIG!!!

Apporteringen fungerar jättebra inomhus men inte alls utomhus...eller rättare sagt apporteringen med apportbocken för andra föremål kan han hämta. Jag tränade därför väldigt grundläggande på det idag och nöjde mig med att han bara öppnade munnen och kände lite på apporten. Det var så jag började inomhus och jag tror att det får bli så vi får göra även utomhus. Det känns lite långsamt men å andra sidan har han ju verkligen blivit motiverad inomhus så metoden fungerar iallafall.

Äta bör man annars dör man...

Bordsskicket tar vi vid ett senare tillfälle...

...Det är en rad på refrängen i en sång som jag hörde när jag var liten. Sången fanns på en Asterix och Obelix film och resterande text lyder såhär:

Äta bör man annars dör man
Äta bör man annars dör man
Vräka i sig mat
Tömma alla fat
Äta bör man annars dör man...

Vänder turen nu?

Pixie och Frodo

De senaste dagarna verkar ha varit en nedåtgående spiral på många plan. Träningen har inte fungerat så bra alla gånger, nån avverkar skogen där jag har lagt ett spår, Frodos örons trasslar och vädret känns som det motverkar mig! Men nu är jag ju ändå en tålmodig liten skit så jag har inte tappat modet för det...bara nästan. Idag hade jag iallafall tänkt att prova en ny strategi för inkallningen på promenad. Jag tog med mig en rådjursklöv och det fungerade hur bra som helst. Frodo var så uppmärksam och hade jättekul själv njöt jag av att ha en hund som faktiskt kommer VARJE gång jag ropar. MEN, för det var ett men även denna gång, så kom två älgar mitt under vårat lilla träningspass. Jag såg dem vilket inte Frodo gjorde fast han blev rejält störd av dessa två och sprang iväg med nosen i vädret och var helt okontaktbar. Jag provade en gång att kalla in honommen förstod ganska fort att det var lönslöst att att ens prova...ibland når man ju inte riktigt fram så att säga. Jag vände på klacken och började gå hemåt istället eftersom det brukar fungera bra när inget annat fungerar. Jag såg att Frodo sprang runt som en galen torped i skogen och jag har då aldrig sett en hund springa så fort som han. Mitt i allt detta hade han trots allt nån sorts koll på vart jag var för han rörde sig åt mitt håll men kunde inte släppa den goda och helt färska doften av vilt. Jag ökade takten och ganska snart hörde jag honom komma bakom mig i full galopp. Lite skamset närmade han sig mig och jag kunde kalla in honom. Med kopplet på gick vi sen förbi älgspåren igen men denna gången med sträna förmaningar vid minsta intresse. Just där jag gick har jag inte sett ett enda vilt djur på många år och jag rör mig där i krokarna ganska ofta...otur för mig idag men å andra sidan så är ju inte älgjakten slut ännu..hehehe.

Fick iallafall tilfälle att lägga ett personspår idag. Min sjuka syster fick passa min sjuka son medan jag la två spår. Ett till hennes Pixie och ett till Frodo. Frodos spår blev toksvårt men jag tänkte prova att höja svårighetsgraden för att se om tempot på så vis sjunker lite. Spåret var ganska kort och började i princip med en tre meters raksträcka och sen en vinkel. Efter Första vinkeln fortsatte jag ett par meter för att sedan göra en ruta på ca 1x1 meter där jag gick runt bara för att förvirra honom lite. Efter den lilla rutan vinklade jag spåret som sedan fortsatte i flera vinklar och över ett stenparti. Tre gånger korsade spåret elljusspåret. I spåret hade jag även lagt ut två föremål som jag ville att han skulle hitta. Det första föremålet var våran träningspinne som vi leker "hitta lekar" med samt apporterar med. Det andra föremålet som låg vid spårslutet var hans bästa kamptrasa. Under båda föremålen hade jag lagt en skinkbit av bästa sort!!! Förutom att spåret gick i diverse kringelikrokar hade jag även tänkt på att lägga det med vinden så att han omöjligt skulle kunna känna vittring från spåret...hehehe en riktig liten satmara var jag därute i skogen. =)

Slutsatsen jag kan dra av dagens spårande är att jag definitivt ska fortsätta med personpår och göra dem väldigt svåra för han sänker faktiskt farten då..HURRA!!! Jag är nöjd med hans spårarbete idag och med min tankeverksamhet bakom det hela. Han hittade båda föremålen med men vi måste jobba mer på att han ska markera dem tydligt.

Tack o hej för mig...nu ska jag ta hand om en bajsblöja!!

Tycker om min hund även fast han gillar älgar...

Ett avverkat personspår

Den här dagen blev ingen höjdare på träningsfronten iallafall. Jag hade tänkt mig prova på ett personspår idag för att aktivera Frodo. Spåret la jag under vår första promenad och så var planen att gå det vid nästa promenad. När jag senare kom fram till spårplatsen upptäckte jag till min förskräckelse att min kära svåger hade brötat in där med traktorn och höll på med vad som verkade vara ett anläggande av ett kalhygge. "jag har lagt ett spår här" sa jag..."jag kommer att gå det nu". Jag förstod att det nog var kört för vår del eftersom avverkningn hade skett mitt i spåret. "Är det du som har satt snitslar på träden?" frågade svågern, varpå jag svarade att det var mitt verk. "Jaha jag har huggit ner dom träden...hahaha!", svarade han. Jag tänkte att jag iallafall får plocka ihop resternade snitslar och hämta föremålen som jag lagt i spåren. Frodo tog visserligen upp spåret sista biten men i en fart som var helt och hållet för snabb. Jag ska göra ett nytt försök på personspår så snart jag får tillfälle och då slipper jag förhoppningsvis avverkningssugna svågrar.

Harry har iallafall muntrat uppmig medatt fånga en stor mus som han sen parkerade på trappen...min duktiga lilla kissemiss!

Cissi kom också med goda nyheter. Hon och Goliat har nu godkänt anlagsprov i viltspår! Kul!!!

Dagen började inte så bra...

Nu känns det som att det har regnat i en hel evighet och jag var måttligt road av morgonens promenad. Dessutom märkte jag att Frodo hade slagit upp sitt andra öra halvägs in på promenaden. Det var bara ett litet litet sår men jag blev så trött, orkeslös, arg, förbannad och helt uppgiven när jag såg det. Det känns som att jag har haft plåster på hans öron i en evighet. Snart åker saxen fram och då är det inte för att klippa av plåster utan för att klippa av hans öron. Nej nu ska jag inte vara så drastisk men det är klart att man funderar. Rasen har ju varit kuperad förut och kan uppenbarligen få problem med öronen. Vad som orsakade det hela är troligtvis att han skakade örat mot stryplänken...eller så har Harry varit i farten. Ibland när det leker går det ju ganska hett till. Hursomhelst gick jag hem och plåstrade om min lilla ponke och nu är allt frid och fröjd.

Sen var det dags för vaccinering för mig och Aaron. Igår var jag på plats en halvtimma innan vaccineringen skulle starta men blev ändå utan. Idag åkte jag en och en halv timma innan det skulle starta bara för att mötas av föräldrar som väntat sen klockan elva...ELVA!!! Vaccineringen skulle börja klockan två även idag så där fick jag vackert stå med Aaron på armen i ca 2 h. Jag behöver iallafall ingen extra styrketräning idag=) Vi fick tillsist ett varsitt stick i armen och kunde sen åka hem för att rasta Frodo i regnet.

Om jag gräver riktigt djupt kan jag faktiskt hitta lite positiva saker med denna dagen...faktiskt. Aaron var superduktigt när han tog sprutan, Frodo apporterade superbra inomhus idag, fick besök av systeryster med man och hund och allt detta bidrog till att kvällen blev mycket trevligare än början på dagen.

Har förövrigt bokat in en liten flygresa som hela familjen utom Harry kommer att åka på. Vi ska fira jul i Norge i år så i mitten av december bär det av...nu längtar jag=)

Städhälp, det tackar jag för!

Första inomhusträningen

Frodo undrar om han ska få lukta på den jättesöta tiken...

Idag var vi bara tre ekipage som tränade lydnad men det var riktigt kul och bra trots den lilla skaran. Idag kunde vi verkligen ta ut svängarna och slippa trängas så det var toppen. Frodo gick bra idag och jag hade honom mycket lös. Han kommer på inkallningen med hög fart, fria följet blir bättre och bättre. Ställande och läggande är fortfarande klurigt för honom. Klickern glömde vi hemma idag likaså apportbocken så det fick bli mycket fotgående idag men det gick ju iallafall bra.
Störning fick vi i form av våra träningskompisars oerhört söta tikar. En tollare och en korthårs collie. Frodo blev nog lite förälskad i båda två och verkade ytterst nöjd när vi i fikapausen satte oss mittemellan dessa två...

Troia och Frodo...

Tiden går så fort så fort...

Aaron och Harry är samma årgång och faktiskt nästan lika gamla. För ett år sedan var de ungefär såhär stora:

Harry var liten då fast ändå störst i kullen...nu ser han ut som katten Gustav

Aaron var vääääldigt väldigt liiiiten, här sover han gott o mosters famn.