Vad har egentligen hänt?

Min lilla korvas

Ja den frågan ställer jag mig ibland och ganska ofta hittar jag inget bra svar. Det är nog för att min hjärna ganska ofta är i ett slags zombie liknande tillstånd och visst händer det massor men det registreras liksom inte. Det är tråkigt att jag inte lägger saker på minnet för åtminstone så tror jag att det ganska ofta är positiva saker som händer. Eller jag vet att det är övervägande positiva saker som händer.

Idag har vi tex. lekt med bilar och apportbockar...allt i en salig röra så att både son och vovve tycker det är roligt. Vi har myst, gått på promenader och träffat lite diverse kompisar med både två och fyra fötter. Jag och Frodo kom iväg på måndagsträningen och det gick riktigt bra!
Nu höll jag på att glömma det lilla miraklet...uppstigning i det Olsenska hushållet skedde idag kl 07:40!!! Vilken sensation och vad gött det var med sovmorgon...tack Aaron för det!
Aaron har förövrigt börjat resa sig utan stöd. Han är så söt för när han väl har kommit upp tittar han sig omkring liksom för att se om nån har sett hur duktig han är. Får man då ögonkontakt lägger han av ett asgarv...min lilla pluttas.
När jag kom hem från träningen var Aaron tillsammans med sin mormor och morfar. Jag smög fram till rummet där de var och sa tittut utan att visa mig. Aaron hörde attt det var jag och när han sen fick se mig blev han hur glad som helst...det är så härligt att man kan vara så omtyckt av en sån liten spontan krabat. På så vis är barn och djur ett härligt släkte...det går inte att ta miste på om man är omtyckt. De visar utan förbehåll sina innerliga känslor...gissa om jag är lyckligt lottad!!!

Det är saker som dessa jag vill lägga på minnet

Åskådare

Igår var jag på klubben för att spana på en lydnadstävling. Det var kul att titta och jag blev riktigt sugen på att så småningom själv kunna ställa upp! Dagens planering är att vår tävlingsdebut blir till våren/sommaren beronde på hur höstens och vinterns träning går. Alla momenten är ju påbörjade men inte tävlingsmässiga. Det enda momentet som vi kanske har tävlingsmässigt utförande på är tandvisningen men detär ju bara mest att sitta still och uppföra sig.

Våra största utmaningar för tillfället är apportering, fritt följ och inkallning...

Godkänt Anlagsprov

Dagens stjärnor med godkända resultat, Pixie och Frode.

Jag var en aning spänd inför dagens prov måste jag säga. Nog för att jag vet att Frodo kan spåra men i skogen kan ju vadsomhelst hända. Ett anlagsprov i viltspår är som ett litet körkort man måste ta för att sen få tävla. Man testar helt enkelt om hunden har spårningsförmåga. Frodo har verkligen spårningsförmåga men kan ibland bli lite distraherad men hans största problem är att han många gånger är alltför ivrig . Viltspår är enligt honom superkul och han tar sig an uppgiften med så stor iver att han ibland tappar bort sig bara för att det går så fort. Det är inte heller helt enkelt för hans matte att pinna efter honom när han lägger i turbon.

MEN, idag skötte han sig utmärkt när det gällde hastigheten och jag kunde följa efter honom i ett ganska behagligt tempo. Spåret var lagt med fyra vinklar och ett bloduppehåll på en raksträcka och såhär gick det för oss:

Sträcka 1: Tar snabbt an spåret klara första vinkeln med ringning. Sträcka2 klara han och det var även där bloduppehållet var, andra vinkeln klaras av med ringning. Sträcka 3 klarar utan tvekan, vinkel med ringning. Sträcka 4 klarar utan tvekan, klarar vinkel utan tvekan. Sista sträckan klarar han utan tvekan och han hittar även klöven/spårslutet utan tvekan. Utmärkt spårningsförmåga, lämpligt arbetstempo samt ej behövt ingripande eller hjälp.
Poäng 32. Tid 15 min.
Domare: Jan Åke Nässen

Min egen reflektion kring dagens resultat är att jag borde lita mer på att Frodo vet vad han håller på med. Första sträckan tänkte jag att "det här det kommer gå åt skogen". Frodo gick kors och tvärs och verkade kolla upp den ena vittringen efter den andra. Vanligtvis brukar inte första sträckan vara något problem alls. Andra och tredje sträckan gick bättre och han verkade spåra mer beslutsamt. Det blåste ganska mycket idag och det utnyttjar Frodo. Sista vinkeln tog han på vittringen och genade ett par meter. Jag var oerhört lättad när jag såg att han hittade klöven för där var det ingen tvekan om att han hade hittat den men han tog liksom inte tag i den som han brukar. När jag kom fram såg jag att det var en vildsvinsklöv och inte en rådjursklöv som vi oftast övar med. Frodo verkade lite förundrad över detta men tyckte snart att den var helt ok att leka med. Kanske kan osäkerheten i början berott på att doften inte var som han var van vid? Hursomhelst nu har han iallafall provat på både rådjur, hjort, älg och vildsvin.
Domaren sa att han trodde det var en rådjursklöv han fick med sig upp till skogen men väl där var det vildsvin. Han sa inget till mig innan snart och det var nog bra.

Tack o hej

Nervositetsdravel

Idag har vi mest tagit det lugnt här hemma. Jag funderar på vad jag ska göra med Frodo innan anlagsprovet. Jag lär ju behöva gå en långpromenad så han får springa av sig iallafall. Det sista jag vill är att ha en torped att svischa efter i skogen. Lite lydnadsträning med kanske? Sist när vi spårade var han så duktig på att gå vid min sida fram till spårstarten...hoppas det fungerar lika bra nästa gång med.

Domaren som vi ska gå med sa iallafall att vi bara kan anmäla oss till flera prov sen när vi väl klarat anlagsklassen. Det ska bli riktigt kul att se hur det går. För Frodos del behövs lite skotträning först. Jag skulle väldigt gärna vilja ha nåt som smäller så att jag kan träna. En knallpulverpistol (finns det fortfarande sånna) eller en jätteballong eller nåt annat som låter. Men men vi får väl se hur det blir på anlagsprovet först och så ta träningen vidare utifrån hur det går där!

Hoppas nu att jag snart kan ge glada besked =)

Så tokigt...

En liten filmsnutt från syrrans blogg

Inte kan han gå men klättra kan han

Ja vad ska man säga om det här? Han har inte lärt sig att gå men vill redan klättra. Fast jag tror faktiskt att han tog ett litet kliv idag...väldigt litet var det. Fast man kankse inte ska litea på en förälder som säger att hennes barn kan det ena och det andra...kan prata, gå, springa...bla bla bla

Jurrasic Park

Aaron fick en dinosaurie av farbror Nisse...det är en väldigt spännande mojjäng.