Ballongjägarn

Igår hade vi kalas för lilleman. Han fyller inte förrän om en vecka men vi firade lite i förväg. Mycket ballonger eller bamboon som lillen säger blev det. Idag hjälpte Frodo till att "städa" undan några av dem. Det är svårt att tro att han har varit ganska skottberörd. Han kan fortfarande bli berörd av skott om han inte har nåt för sig men får han en uppgift bryr han sig inte alls. Jag tyckte att det var ganska kul och förvånande att han glad i hågen dödade några ballonger här hemma.

Träningsvideo

Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit att jag borde filma när vi tränar lydnad utan att det har blivit av. Nu passade jag iallafall på att få ett litet inomhuspass filmat. Denna gången blev det apportering och fotgående. Apporteringen fungerar bättre och bättre fast ibland verkar det som att Frodo gärna backar när han får apportbocken i munnen speciellt om vi inte har gjort några förövningar innan. Idag tränade jag på både klass ett och två apportering bara för att jag ville få med det på film. Vid klasstvå apporteringen verkar det som om han tror att han inte kan komma förbi bakom mig med apportbocken i munnen och istället väljer han att göra ingången direkt vid sidan av mig vilket jag blir lite förvirrad av. Vi tränar ju på att ingångarna ska vara runt och bakom mig men jag gissar att det denna gången berodde på att jag står så nära vardagsrumsbordet det får jag tänka på tills nästa gång. Fotgåendet blir bättre och bättre, titta bara på Frodos svans och den kontakt han söker med mig! Jag satsar fortfarande mest på att träna kontakt och position känner jag att det går bra blir det även lite längre så att uthålligheten byggs upp men det går iallafall sakta men säkert framåt. Läggande och ställande under gång känns fortfarande som frågetecken...men så tränar vi inte så mycket på det heller.



Denna övningen borde jag ha gjort först men det gjorde jag inte. Här gör jag en liten förövning innan klass 1 apporteringen.



Här provar jag en klass två apportering men ingången blir tveksam och jag står väldigt nära bordet, Frodo löser det ändå=)



Lite fotgående, kolla kontakten han söker och den viftande svansen...det bådar gott!



videoklippen hamnade lite i oordning och jag orkade inte styra upp det men detta var den första apportövningen jag gjorde. Här ser man att Frodo backar. Det hade ju inte skadat att värma upp lite kanske!



Här provar jag på en klass 2 apportering men jag har fortfarande inte förstått att jag står för nära bordet, tur att vi filmade allt så jag fick det svart på vitt att det är jag som strular till det och inte Frodo!

Komma iform

Frodo ska snar iväg på utställing igen så vi finslipar formen med lite cykelträning. För det mesta cyklar jag med honom fastspänd i cykeln och då behöver jag bara sitta och bromsa. Det blir ju ingen vidare träning för mig så på några av rundorna vi har släpper jag honom lös så jag får lite motion med. Just på denna filmen blir det kanske inte så mycket motion eftersom jag valde att cykla åt det hållet där det nästan bara blir nedförsbackar...latheten segrade.

Förövrigt så tror jag ändå att mina lilla fårhagesträning har gett resultat. Idag stötte vi på rådjur på morgonpromenaden. Jag kallade in Frodo innan han såg dem för jag vill inte chansa på att han sticker. När han sedan såg dem tränade jag lite stanna och inkallning och det gick bra. Han var inte så intresserad även fast rådjuren inte var mer än 30-40 meter bort. Så även fast Frodo inte blir supertriggad av just får verkar övingarna vi gjorde där ha gett resultat...gött!

Feberkramp

Lillkillen fick feberkramp i förrgår natt. Det var något av det mest otäcka och stressande jag har varit med om även fast jag i stundens hetta var lugn sansad och väldigt fokuserad på vad vi borde göra. Som tur var hade vi under kvällen redan varit inne på aktuen för att vi misstänkte att det var feberkramper på gång. Då trodde de inte att det var feberkramper och skickade hem oss men som tur var hade vi frågat vad man skulle tänka på om feberkrampen kom.

- fria luftvägar
- ta tiden
- försöka att sänka temperaturen på barnet
- om krampen blir långvarig kontakta sjukvården.

Just denna krampen blev väldigt lång först en kramp med skakningar i över tio minuter och sen ytterligare en kramp efer det på kanske tio minuter till. Så det blev en ambulansfärd mitt i natten. Feberkramp är inget som är farligt det är mest otäckt. Första gången det händer ska man dock åka in för att utesluta att det är nåt anant som orsakar krampen. Nu mår vi iallafall bra allihopa även om a fortfarande har lite feber. Tur i oturen var att vi fick ligga vägg i vägg med några vänner som vi har. Lite bekanta ansikten gör ju alltid en sjukhusvistelse lite roligare och väntan lite kortare=)

Störningsträning

Idag gick jag till grannens fårhage för att träna lite. Jag har ju pratat om det i en evighet men aldrig fått tummen ur. Så idag knatade jag bara ner och frågade om det var ok att träna lite där, Frodo skulle ju självklart vara kopplad så att jag kunde avbryta om han skulle få för sig att äta upp ett får eller två=) Efter dagens träning kan jag konstatera att får kanske inte är nån jättesvår störning för Frodo men träning är ju alltid bra. Han gjorde några lekinviter mot några av fåren som var modiga nog att gå ända fram och nosa lite men trots det kom han när jag ropade. Ja vi imponerade faktiskt lite på fårägarna som stod och tittade på. De undrade om jag inte kunde ta och valla fåren lite men jag sa att "Frodo har nog inte anlag för vallning". Om fåren ville skulle han nog gärna leka med dem eller jag dem.

Jag ska gå tillbaka och träna mer med Frodo i fårhagen. Idag tränade jag stanna, passivitet, inkallning och förbud och det gick bra. Nästa gång blir det med långlina eller lös beroende på hur bra det går men samma övningar. Förresten är detta inlägget skrivet från min alldeles egna favoritdator som nu är hemma från reparationen! Yes!

Effektiviteten

Idag har jag jobba och slitit kan ni tro. Rivit tapeter och takpapp i hallen...såfint det kommer att bli där så småningom. Städat huset efteråt, tvättat kläder, cyklat och tränat lydnad med Frodo. Lagat mat och sökt jobb. Gosat med min son och diskuterat hus o hem med min man. Sökt några jobb och letat efter fler. Saknat lilla valpen och kurerat mig.

Ja nu har vi lämnat tillbaka lilla Giggs och det blev väldigt tomt här hemma. Inga pölar att torka upp och inget skrynkligt valpansikte att vakna till. Inga pip under nätterna och inga glada utrop från hans och Aaron små jaktlekar. Jag vi vande oss fort vid att ha honom hemma men nu är han alltså hemma hos sin uppfödare igen. Goare valp fårman leta efter.

Ibland är det tråkigare än vanligt att man inte är ekonomiskt oberoende och kan ägna all sin tid åt sina intressen!

SBK:s allmänlydnadspass

Jag har en kompis som ska utbilda sig till allmänlydnadsinstruktör, ja för hundar om det var nån som undrade=) Svenska Brukshundklubben har ett program eller ett framtaget lydnadspass som det förmodligen är tänkt att brukshundsklubbar m.fl ska jobba efter. I det passet ingår följande moment:

* Kvarsittande med störning 1-2 minuter.
* Möte med andra hundar på naturstig.
* Sitta tyst i bil med störning ca 5 m utanför.
* Gå fint vid sidan eller bakom.
* Hantering / visitation.
* Inkallande utan störning.
* Inkallande med störning.
* Stoppkommando.
* Passivitetskontroll.
* Nosaktivering.
* Valfritt moment.

Tänk så bra om allt det där satt som ett smäck,vilken lydig hund man skulle ha. Det är lite tråkigt att konstatera att de kurser som jag själv gått på och varit åskådare till kanske inte riktigt har haft en lydig hund som mål. Valpkursen med Frodo var bra på så vis att jag lärde mig en hel del om positiv förstärkning men desto mindre om förbud och ovillkorlig lydnad och inkallning gjorde vi inte ens på min vakpkurs, det kom i nästa kurs!

Nu när man har en liten valp är hemma funderar jag en hel del påvadsom är viktigt i inlärningsammanhang och hur man vill ha en hund som vuxen. Det skadar ju inte att ha allmänlydnadspasset som en liten avbockningslista...gött det skulle vara när man hade satt ett kryss framför alla moment och va gött det skulle vara om alla andra hundägare också hade gjort det...då behövde man inte bli så nervös inför hundmöten, lösa hundar etc och så slapp man skämmas för egen del med=)