Tassen

Om det ar nån som ar deppad har hemma så ar det Frodo. Jag upptackte för några dagar sen att en klo och ett område mellan trampdynorna på baktassen såg lite infekterat ut. Så nu har den stackarn fått gå runt med tratt har hemma för att han inte ska slicka upp det annu varre. Det ser redan battre ut och ar nog helt utlakt om nån dag. Tur bara att man inte har en massa fina dyra saker som står i golvhöjd för tillfallet...om lilleman ar på allt så ar Frodo tusen gånger varre med sin tratt. Han skulle latt få jobb på en rivningsfirma!

Spårprov 4, WOW!

Vilken spårhund jag har! Igår slog han verkligen alla mina förhoppningar i spårskogen. Såhar gick det:

" Tar villigt an spåret och klarar stracka ett samt vinkel ett u.a. Stracka två u.a vid vinkel två får viltkanning, föraren återtar. Stracka tre u.a, klarar vinkel tre utan tvekan. Stracka fyra u.a, vinkel fyra klaras utan tvekan (återgången). Stracka fem och spårslut, u.a klarar bloduppehåll och lokaliserar snabbt viltdelen.

Bloduppehåll på rakstracka fem och i vinkel tre. Återgång i vinkel fyra.

Spårtapp: ett mindre vid vinkel två.

Spårningsförmåga: utmarkt

Arbetstempo: lampligt, får absolut ej bli raskare.

Sjalvstandighet: Hjalp av föraren vid vinkel två.

Skottprövning: Godkand,lugn i skott.

Spårtid: 14 min

Allmant omdöme: Frodo ar en mycket energisk spårhund. Spårar med driv och energi. Reder ut sin viltkanning och spårar sammantaget effektivt och sakert.

Pris: 1:a

Domare: Ann-Christin Elfsmo"

Egen reflektion: Jag tror aldrig att jag har sett Frodo spåra så bra som han gjorde igår, det var en fröjd för ögat. Han gick bra tills han fick viltkanningen precis i början men då markte jag vad som var på gång och jag kunde avbryta det. Val tillbaka i spåret slappte han viltkanningen och gick som på rals, det var inga tveksamheter. Han klarade vinklar, bloduppehåll och återgångar galant och jag bara gick efter och höll i linan. Skottet gick som en dans. Han satt lugnt och fint vid min sida. Nar jag sen uppmanade honom att spåra igen så ville han först ivag ganska ivrigt men då höll jag emot tills han lugnade sig och sen gick han i princip rakt fram och hittade klöven. Han markerade platsen dar domaren hade skjutit men idag kande han inget behov av att undersöka skottplatsen utan han visste vad målet med spåret var. Vilken hund!
Det enda negativa med detta spåret var tempot. Jag fick lite förmaningar av domaren att jag måste jobba på detta så det får bli det vi tranar på nasta gång. Egentligen hade jag ju kunnat stanna upp och bromsa lite igår med t.ex nar linan fastnade och så men jag ville inte riktigt störa Frodo nar han verkade så saker på sin sak. Några gånger stannade han upp och tittade bakåt för att se om jag hangde med men återtog sen spårandet hur sjalvklart som helst. Jag tror inte att det ar några problem att stanna upp honom i spåret om han blir för ivrig så nu ar det bara att prova sig fram och se hur vi ska få ordning på det.
Sen tror jag också att det ar bra för Frodo att gå ett spår dagen innan tavling för att fokusera och branna av lite extra spårenergi.

Nej hörrni jag ar så nöjd just nu och det beror nog på att vagen hit inte direkt har varit nån dans på rosor. Men det ar oerhört tillfredstallande att ha problem som löser sig...fantastiskt.

(Uppdaterar med bilder inom kort)

Spårtraning

Ja för er som laser och undrar varför jag inte kan skriva ett a med två prickar över så ar det för att min dator inom kort ska in på reparation. ajg kande att jag bara var tvungen att skriva det för det irriterar mig en hel del!!!

Idag har jag iallafall gått ett lite langre spår med Frodo. Jag orkar inte beskriva det i sin helhet men han gjorde val hysat ifrån sig idag. Det blåste en hel så Frodo som ar kanslig för vittringen fick jobba en hel del med att hålla koll på vart spåret egentligen låg. Det som gick allra bast var att han klarade strackan efter skott fint och att han var ivrig att hitta klöven som jag hade gömt ganska bra denna gång. Jag tror också att han verkar lugna ner sig lite nar han får viltkanning vilket ar både positivt och negativt. Nar han blir sjövild vid en viltkanning ar det ju enkelt att se vad som pågår och avbryta men om det ar som det var idag att han bara strosar ut på ett sidospår så marker jag faktiskt inte nån skillnad i hans spårbeteende. Det ar bara att hoppas på att viltintresset lugnar sig så pass att han struntar i det och håller sig till spåret.

Hoppas nu bara att det går bra på spårprovet imorgon!!!

Cykeltur och upptur

Nu tror jag faktiskt att förkylningen vander! Igår blev det t.o.m en liten cykelrunda med Frodo och lilleman. det ar ju inte så anstrangande för mig att cykla med Frodo jag behöver ju bara styra och bromsa. Det enda som jag stör mig på att att jag inte har nån bra sele att cykla med. Den som vi anvander nu sitter inte så bra och nar han verkligen tar i ligger dan an mot strupen och det ar ju inte så trevligt. Nomesele fungerar inte nar vi cyklar eftersom jag har honom vid sidan av cykeln i en såndar cykelkrok och med en nomesele kommer han alldeles för långt fram. Jag skulle behöva en sele som sitter battre över bröstet men som man satter fast i cykeln på hundens rygg nån som vet var man hittar en sån?

Igår kom tidnigen hundsport och så sitter jag och laser lite förstrött i den nar ögonen falelr på en liten rubrik "ansöka om championat"...vaddå! Måste man ansöka om det!? Jag har visst missat att man måste göra det sjalv. På nåt vis trodde jag att det uppdaterades automatiskt men ack så ar inte fallet. Nu har jag iallafall ansökt om detta eftersom Frodo ar svensk utstallningschampion så snart borde det ave skrivas in i hans stamtavla. (Ja ni som vill får skratta åt mig=)

Nu ska ska jag lagga ett spår till Frodo så att vi ar redo för tavlingen på torsdag!

Febrig och svår spårträning

Lite klövslakt på tomten innan den välanvända klöven återigen stoppades ner i en påse i frysen...yummie!



Idag tog jag mig i kragen och gick ut för att gå ett spår. Tanken var att göra ett svårt spår med lång liggtid för att engagera min alltmer uttråkade hund 8han kan ju inte få för att matte är sjuk). Spåret hade alltså legat i över ett dygn och jag hade lagt det i ett område där jag vet att det rör sig mycket människor, tam och vilddjur. Två återgångar gjorde jag, spåret gick över en grusväg och flera stigar och en sträcka gick det t.o.m på en stig som används flitigt av motionärer.


Hur alltsammans gick ska jag nu ta och berätta. Frodo tog an spåret i ett lugnt och behagligt tempo men innan första vinkeln viker han av på en liten upptrampad stig men jag låter honom hållas eftersom jag inte vet om han tar vinkeln på vittring eller om det är nåt annat. Det visade sig vra nåt annat så efter en del vimsande runt så hittar han spåret och går dirket på spåret precis innan grusvägen. Grusvägen visade sig inte bli nåt problem utan han spårade väldigt noga och nära marken just där och fortsatte sedan på andra sidan där han vimsade runt lite innan han kunde fortsätta. Första återgånen missar han och knatar rätt fram. Sen kommer sträckan på stigen däär det går så mycket folk men den gick bra ända tills nästa återgång där han återigen går rakt fram. Väl tillbaka på spårert får han en mindre viltkänning och blir en aning ofokuserad men vi kämpar vidare. Sen kommer vi till ett litet "halelujah moment" för det är en vinkel som han tar så vackert att han nästan böjer ryggen i nittiograder medan han går i den. Bra jobbat Frodo! Nästa sträcka blir det lite viltkänning igen men vi tar oss fram till sista vinkeln som han klarar bra. Så kommer vi ut på sista sträckan och jag kallar in honom för att göra mitt lilla fejkskott. Pang och klapp i handen och sen väntar jag lite innan vi kör igång igen. Nu händer det interssanta. Jag visar tydligt vart spåret går och Frodo sitter även i den riktningen men ändå drar han direkt till vänster så fort jag säger spår. Sen verkar det som att han måste undersöka "skottplatsen" precis som han gjorde på vårt senaste spårprov. Han vimsar hitan och ditan så jag bestämmer mig ganska fort för att säga ifrån och får göra det en två tre gånger. Efter det skärper han till sig och går raka vägen till klöven som han hittar med en gång.



Saker som gick bra: inga problem över vägen eller sträckan på gångstigen. Två jättefina vinklar och ett bra avslut med tydlig klövmarkering.



Saker som gick mindre bra: stundtals okoncentrerad, missar båda återgångarna, vimsar efter skott och får en del viltkänningar.


Sen kan jag bara säga att det är bra att göra svåra spår och verkligen testa sin hund för även om det inte går så bra så lär man sig mycket om vad som är svårt för hunden och hur den spårar när det inte går bra vilket faktiskt kan underlätta en hel del när man väl ska göra det i skaprt läge eller på spårprov. Kan man läsa sin hund bra så kan man ju faktiskt rätta till det om det skulle bli lite fel.



En sak jag inte förstå är varför han inte markerar klöven lika bra när vi tävlar som han gör när vi tränar så den nöten får jag knäcka en annan gång. Återgångar är uppenbarligen en svårighet för Frodo och det måste jag ta och träna på mer. Sträckan efter skott tror jag kommer lösa sig av sig själv utan att vi kankse behöver träna specifikt på det. Vi har ju inte tränat med skott så länge och förmodligen kommer han att förstå att klöven ligger längre fram kanske speciellt om jag gör sträckan efter skott lite längre.

Influensa?

Jag är golvad. däckad, i horisontalläge, förkyld, ynklig, snorig, hostig! Ville bara dele med mig av denna stora nyhet till resten av cyberrymden. Ja så nu vet ni varför det inte händer nåt intressant här hos mig. Fast det är ju inte riktigt sant. En väldigt god vän kom förbi idag med en liten goodie bag bara till mig...naaaaw så bra det kändes. Hon och jag lyckades faktiskt att ha ett ganska vuxet samtal häromdagen. Ja för ibland ägnar jag mig faktiskt åt annat än hundar. Vi är båda småbarnsföräldrar och kom till den slutsatsen att våra djupa samtal tvärdog i samma veva som vi fick barn. Nu pratas det mest om praktiska saker, ytliga saker som blöjor, kläder, hur många skor ett barn behöver och hur ofta man hinner duscha som förälder. Men som sagt för några dagar sen hände det som aldrig händer annars nämligen att alla barnen somnade samtidigt och två mycket förvånade mammor fick en timmes lunch på egen hand där man faktiskt hann att smaka på maten innan den hamnade i magen. Mellan tuggorna blev det en hel del djupa tankar och jag känner att mina personliga tillväxt tog ett skutt framåt vilket kändes ganska bra. Ja det är bra att reflektera och resonera om livet ibland.

Vad jag ska bli när jag blir stor?

Han satt länge och lekte med katten, lyssnade med stetoskopet och gav sprutor. Ivar är lite av en favorit och figurerar ofta i sonens små monologer. Ija-offa-ija-offa kan han gå runt och säga lite nu och då. Det betyder Ivar -morfar. Vad Ivar tyckte om att vara patient ska jag försöka visa på en film så fort datorn slutar krångla och låter mig ladda upp en snutt.

Vad jag ska bli när jag blir stor...ja det har jag ju redan blivit. Jag har ju en titel som beteendevetare eller fil.mag eller vad man nu vill kalla mig. Sen vet jag inte om jag tänker sluta där och vara nöjd bara för att jag kan kalla mig nåt men hursomhelst så hade jag en liten utfrågning med sonen angående vad han skulle bli när han blir stor. Jag fick ställa ja och nej frågor och tillsist kom vi fram till att han ville bli statsminister för det svarade han ja på. Tydligen ska han och bli centerpartist eftersom han även där svarade ja. Javäl vi lever i ett fritt och demokratiskt land så det ska han väl få bli om han vill. Men idag undrar jag om han inte har fallenhet för veterinäryrket också!