Lite klövslakt på tomten innan den välanvända klöven återigen stoppades ner i en påse i frysen...yummie!Idag tog jag mig i kragen och gick ut för att gå ett spår. Tanken var att göra ett svårt spår med lång liggtid för att engagera min alltmer uttråkade hund 8han kan ju inte få för att matte är sjuk). Spåret hade alltså legat i över ett dygn och jag hade lagt det i ett område där jag vet att det rör sig mycket människor, tam och vilddjur. Två återgångar gjorde jag, spåret gick över en grusväg och flera stigar och en sträcka gick det t.o.m på en stig som används flitigt av motionärer.
Hur alltsammans gick ska jag nu ta och berätta. Frodo tog an spåret i ett lugnt och behagligt tempo men innan första vinkeln viker han av på en liten upptrampad stig men jag låter honom hållas eftersom jag inte vet om han tar vinkeln på vittring eller om det är nåt annat. Det visade sig vra nåt annat så efter en del vimsande runt så hittar han spåret och går dirket på spåret precis innan grusvägen. Grusvägen visade sig inte bli nåt problem utan han spårade väldigt noga och nära marken just där och fortsatte sedan på andra sidan där han vimsade runt lite innan han kunde fortsätta. Första återgånen missar han och knatar rätt fram. Sen kommer sträckan på stigen däär det går så mycket folk men den gick bra ända tills nästa återgång där han återigen går rakt fram. Väl tillbaka på spårert får han en mindre viltkänning och blir en aning ofokuserad men vi kämpar vidare. Sen kommer vi till ett litet "halelujah moment" för det är en vinkel som han tar så vackert att han nästan böjer ryggen i nittiograder medan han går i den. Bra jobbat Frodo! Nästa sträcka blir det lite viltkänning igen men vi tar oss fram till sista vinkeln som han klarar bra. Så kommer vi ut på sista sträckan och jag kallar in honom för att göra mitt lilla fejkskott. Pang och klapp i handen och sen väntar jag lite innan vi kör igång igen. Nu händer det interssanta. Jag visar tydligt vart spåret går och Frodo sitter även i den riktningen men ändå drar han direkt till vänster så fort jag säger spår. Sen verkar det som att han måste undersöka "skottplatsen" precis som han gjorde på vårt senaste spårprov. Han vimsar hitan och ditan så jag bestämmer mig ganska fort för att säga ifrån och får göra det en två tre gånger. Efter det skärper han till sig och går raka vägen till klöven som han hittar med en gång.
Saker som gick bra: inga problem över vägen eller sträckan på gångstigen. Två jättefina vinklar och ett bra avslut med tydlig klövmarkering.
Saker som gick mindre bra: stundtals okoncentrerad, missar båda återgångarna, vimsar efter skott och får en del viltkänningar.
Sen kan jag bara säga att det är bra att göra svåra spår och verkligen testa sin hund för även om det inte går så bra så lär man sig mycket om vad som är svårt för hunden och hur den spårar när det inte går bra vilket faktiskt kan underlätta en hel del när man väl ska göra det i skaprt läge eller på spårprov. Kan man läsa sin hund bra så kan man ju faktiskt rätta till det om det skulle bli lite fel.
En sak jag inte förstå är varför han inte markerar klöven lika bra när vi tävlar som han gör när vi tränar så den nöten får jag knäcka en annan gång. Återgångar är uppenbarligen en svårighet för Frodo och det måste jag ta och träna på mer. Sträckan efter skott tror jag kommer lösa sig av sig själv utan att vi kankse behöver träna specifikt på det. Vi har ju inte tränat med skott så länge och förmodligen kommer han att förstå att klöven ligger längre fram kanske speciellt om jag gör sträckan efter skott lite längre.
Igår blev det en härlig utflykt runt Trollkarsklint och även en ett litet besök till Borgarsjö skans, resterna av en väldigt gammal fornborg. Fornborgen är definitivt värd många besök till. En fin grillplats fanns det där med en underbar utsikt enda minuset var att det var ganska stenigt och brant och därmed inte så barnvänligt men för Aarons del var det inget problem igår för han satt i ryggsäcken hela tiden. 
