Vinterlandet

Just nu känns det som att dagarna bara rinner iväg som smältvattnet kommer att göra från all snö vi har fått. Minstingen skolas in på dagis och jag har fullt upp med det plus allt annat som ska göras. Lilleman verkar iallafall trivas på sitt dagis så om det uppstår problem så är det nog mest från min sida. Helst av allt skulle jag ju vilja stanna hemma med honom ett tag till men nu bär det sig inte bättre än att jag måste återuppta studierna så att jag blir färdig nån gång.

Innan det var dags för dagens dagisdos gick vi på en härlig promenad ut i vinterlandet. Idag var det inte sådär extremt kallt som det varit i många dagar nu och min stackars understimulerade Frodo fick släppa ut all överskottenergi i djupsnön.

Ibland är det faktiskt inte så illa med en understimulerad hund...faktiskt. Frodos understimulans har de senaste dagarna berott på att han har frusit alldeles för mycket utomhus även fast han har haft täcke på sig. Varken han eller jag har känt nåt större sug efter långpromenader i -20 grader. Några dagar brukar fungera bra men nu när det har varit kallt så länge märks det att energin liksom vill ut.

Igår kväll var det lite mildare så jag drog med mig lite leksaker ut och tänkte att vi åtminstone kunde leka lite med dem. Frodo var som en skottspole efter leksakerna och vi hade riktigt kul. Sen gömde jag två av dem och gjorde ett litet upplet som han klarade fantastiskt bra. Vilken fart han hade när jag skickade ut honom och vilken intensitet han hade i söket...wow! Vi provade också på lite apportering med apportbocken utomhus och det gick finemang. Innan så har Frodo haft lite svårt att apportera utomhus, koncentrationen har inte riktigt räckt till. Summa av summarum så kom hans överskottsenergi väl till pass på gårdagens lilla träningspass. Sen rann det lite över med när han på egen hand tokade iväg med en av leksakerna som jag bad honom att hämta men hellre det än att han inte har nåt intresse av sakerna överhuvudtaget.

Läggdax!

Det hände!

Oj oj oj jag är i full extas! Frodos föremålsintresse som jag jobbat och slitit med verkar växa! Här satt jag i godan ro vid datorn och helt plötsligt kommer Frodo med en leksak till mig...jag är mållös! Leksaker fungerar utmärkt som morot för matte och det hela resulterade i lite lek, ett inomhus upplet med TRE föremål och givetvis en skål mat tillsist!

Duktig vovve!

Apport!

Här kommer en liten uppdatering på apporteringen. Det kalla vädret ute ger oss möjligheten att öva mycket inne och nu känns det mer och mer hoppfullt. Jag tror nog vi kan klara lydnadsklass två om vi bara kan sätta de andra momenten förstås=)

Vi har försökt lite smått på apport och ingångar, alltså att Frodo skall sätta sig fot med apporten i munnen.

Att sitta med apporten i munnen har inte alls varit naturligt för Frodo och det ni ser här är resultatet av månder med träning i små små steg. Det är fortfarande väldigt svårt för honom att sitta ner, ta apporten, fortsätta sitta och sen släppa den men vi tragglar vidare.

Hahaha nu när jag har sett filmerna på mig själv när vi tränar förstår jag ju varför han inte sitter ner när jag ger honom apporten...hur ska han kunna göra det när jag håller den en halvmeter framför honom...snacka om att vara träningsblind!!!

En annan tanke är inte låta honom sitta och sen resa sig när jag tränar ingångarna utan hellre börja apporteringen när han står så att han inte blir förvirrad. Oj vad nyttigt det är att se sig själv på film!

TEKNIIIIKSKIIIIT!

Idag tog jag jättefina bilder ute. Snön glittrade, solen sken och pudret fluffade runt fötterna där vi gick.Men vad händer...jo datorn äter upp dem...glufsmonstret till dator borde istället vara tacksamt över att jag faktiskt rengjorde tangentbordet sist jag städade...men det här var tacken det....ååååh jag blir så sur!

Sen fick jag höra att grannen hund hade blivit biten av två lösspringande hundar för några dagar sen. Han som äger de två hundarna var antagligen onykter och hundarna smet eller släpptes ut. Det känns väldigt otryggt att vara ute och gå när det är så. Grannens hund klarade sig som tur var men både hund och husse blev bitna...usch!

Man vet att det är kallt...

...när handen fastnar i dörrhandtaget när man öppnar för att släppa in katten.

När Harry var liten fick han faktiskt plats här...

Här sitter han i barnstolen och hoppas väl förmodligen på att jag av misstag ska ge honom sonens mat...för ett matvrak det är han!

En liten fight med Frodo är aldrig fel...speciellt inte om man får reta honom väldigt mycket innan och matte säger till Frodo istället för mig...

Maaooouu & Vfff

Ibland vet han hur hunden och katten låter och kan härma dem om man frågar om det. Ibland är allt maauu...

Idag slog tröttheten till på allvar och jag känner mig som en 90-åring. Det är nog så med mig att nästan allt kommer i efterskott. Har jag sovit för lite under långa perioder blir jag inte trött förren jag börjar vila upp mig igen. Jag kan klara att vara utan mat en dag men då blir jag så hungrig nästa dag att jag aldrig kan äta mig mätt. Minnet kommer också i efterskott och ganska ofta hör jag mig själv säga "ååh men jag vet ju vad det/han/hon heter".

Jul och Nyår är trevligt men tack o lov att det nästan är ett helt år kvar till nästa gång!

Nyårsmällen?

Nyårnatten firades i Fjugesta tillsammans med goda vänner. Jag kände mig lite som stålmannen när jag packade bilen full med hund, barn och diverse tillbehör som behövs för en övernattning. Förresten så är det inte riktigt klokt hur mycket tillbehör som behövs för EN natt så jag höll mig sysselsatt igår eftermiddag kan jag lova. Mitt största bekymmer för kvällen var dels om sonen skulle kunna somna borta och sova lugnt mitt i alla smällar och sen såklart hur min lilla Frodo skulle reagera på fyrverkerierna.

Frodo blev tyvärr skrämd av smällare när vi bodde i stan och några barn lekte med raketer en kväll långt innan både jul och nyår. Efter det reagerade han på smällare och andra höga ljud som skott och högt buller. Förra nyåret spenderade Frodo hemma hos sin kennelmamma och pappa eftersom jag tuffade på dygnet runt med mitt lilla kolikknyte. Enligt uppgifter så blev Frodo berörd av smällarna och ville gärna gömma sig och han visade att han inte var trygg i situationen. Eftersom min mamma och pappa har haft en skottberörd och fyrverkerirädd hund vet jag hur illa det kan bli och hur stressande det kan vara för hunden. Det jag gjorde var att köpa en skott CD med både fyrverkeriljud, skott och åska på. Den har vi sedan spelat hemmma titt som tätt och speciellt innan högtider där det skjuts raketer. Till en början visade Frodo tecken på obehag när vi spelade CD:n på låg volym. Vi spelade den om och om igen och försökte leka, gömma godis och hitta på diverse aktiviteter som skulle få Frodo att förknippa ljudet med att han hade kul. Så småningom brydde han sig inte om ljudet och vi kunde öka volymen mer och mer för att tillsist ha på ganska högt ljud.

Så hur gick det nu igår? Jo det gick alldeles prima och jag är så stolt! Det smällde på ganska bra runt huset där vi var och vi såg även de flesta fyrverkerierna genom fönstrena. Frodo tittade på spektaklet och undrade säkert varför det blinkade så mycket men han blev inte rädd. Det är klart att han inte var på sitt allra kaxigaste humör men oj vilken förbättring! När vi sen hade gått o lagt oss, släckt alla ljusen och stängt av musiken började bågra eftersläntrare i granngården att skjuta raketer precis utanför fönstret där vi sov. Då gick Frodo en runa i rummet men kom sen tillbaka och la sig bredvis soffan där jag låg...inget pip och ingen svans mellan benen...HURRA och Gott Nytt ÅR!

Sonen sov förövrigt också som en stock...