Nyårslöften brukar jag aldrig ge. Inte för att jag är den typen som inte kan hålla dem utan mest för att jag inte brukar komma på nåt bra att lova. Jag är en förhållandevis sund person som motionerar till och från förutom de dagliga promenaderna med Frodo. Jag varken snusar eller röker så nåt sånt kan jag heller inte lova att sluta med. Oftast verkar det vara som att nyårlöftena mest handlar om saker som man ska sluta göra istället för saker man vill börja göra. Men om jag nu kommer till saker som jag vill göra nästa år så blir listan lång.
För min och Frodos del vill vi ju självklart börja tävla i lydnadsklass 1, gå öppenklass i viltspår och sen kanske som grädden på moset få lite fina resultat på utställningar åtminstone 5 st. Det är de stora lite mer synliga önskningarna. Sen hoppas jag även att allmänlydnaden ska fungera bättre och bättre och då tänker jag främst på inkallningen i olika situationer med störning. Jag hoppas på en hund som får mer och mer föremålsintresse och att hans matte skall orka träna detta med honom=) Jag önskar även att Frodos matte skall orka och hinna lägga mycket spår både personspår med föremål i och blodspår=)
För egen del hoppas jag att jag klara av vårterminen med studier utan problem och att jag sen får ett jobb när jag har tagit min MAGISTEREXAMEN!
Nu hoppas jag bara att det fort blir varmare så att jag slipper ägna så mycket tid åt att elda och istället kan vara ute och träna. Eftersom Frodo har alldeles för lite päls för dagar med -20 grader fick vi träna inomhus idag. Jag tränande mest för att han skulle få nåt att tänka på och började det hela med att träna på kommandot SKALL, som vi aldrig tränat på förut. Eller jag kom aldrig så långt till så att jag kunde kommendera skall utan det blev mest små förövningar där Frodo åtminstone boffade lite. Vi får se hur det går med det om jag lyckas eller inte=)
Annars blev jag superglad över apporteringen idag som verkligen fungerade kanon. Frodo kan nu sätta sig ner med apporten i munnen på mitt kommando. Han kan bära den gåendes bredvid mig och han kan ta den framför mig för att sedan gå runt mig och sätta sig i fotpositionen där jag kan säga loss och belöna. Tänk att jag kom så långt med apporteringen...jag som hade allvarliga tankar på att ge upp lydnaden bara för att det verkade så omöjligt med just det. SKAM DEN SOM GER SIG!!!
På familjefronten kan jag också stolt meddela att min lilla son idag på egen hand byggde ett torn bestående av TRE klossar. Jag tror då aldrig att jag har varit så imponerad av nåt så litet förut...han måste ju vara det mest intelligenta barnet åtminstone i min släkt...hahaha=)
2009 har varit ett år som jag aldrig kommer att glömma, jag har fått vara hemma med min son och njutit av långa dagar tillsammans med honom och djuren. 2010 blir en ny fas i livet som jag har stora förväntningar på och det är både med bävan och glädje som jag träder in i det nya året..vi ses där=)
